Titel: The Ninth Gate
År: 1999
Längd: 133 min
Genre: Thriller | Drama
Regissör: Roman Polanski
Skådespelare: Johnny Depp, Lena Olin, Frank Langella, Emmanuelle Seigner, Barbara Jefford
Skandalomsusade regissören Roman Polanski har en förmåga att åstadkomma storverk, se bara på Chinatown till exempel. Då och då fallerar han dessvärre i sämre produktioner, där ingår filmen som jag recenserar nu.
Dean Corso (Johnny Depp) är en bokexpert som brukar få lägga vantarna på gamla och sällsynta böcker som han köper billigt för att sedan sälja vidare för dyra pengar. Boris Balkan (Frank Langella) är en välbärgad och enträgen samlare av djävulslitteratur, han kontaktar Dean för att få hjälp med att verifiera att hans bok ”The Nine Gates of the Kingdom of Shadows” är helt äkta. Boken i fråga sägs vara skriven av djävulen själv och finns bara i tre exemplar. Dean ges i uppgift gentemot en stor summa pengar att hitta och undersöka de andra två exemplaren, men på vägen måste han ständigt vara på vakt för sitt liv.
Man kan dra paralleller från The Ninth Gate till andra Polanskirullar. Den har ett tema liknande Rosemary’s Baby och en stil som påminner om Frantic. Tempot är lugnt och spänningen stiger ständigt i maklig takt. Det krävs en del tålamod om man ska tycka om filmen, den är närapå för lång och den saknar ett häftigt klimax.
Drygast måste ändå vara de trista förtexterna som bara rullar på i en oändlighet. Ska man visa förtexter utan att själva filmen spelas samtidigt bör man göra något bättre av dem. Se7en är ett praktexempel på hur man klämt in ett segment med förtexter som fångar åskådarens intresse.
Polanskis regi är tät och snygg, men tyvärr lämnas plats åt fånigheter och klichéer. Johnny Depp är finessrik, Lena Olin spelar över och Frank Langella är ganska matt. The Ninth Gate kallar jag en okej thriller, inte mer.
Voldo's Filmblogg 
Vill minnas att filmen började bra men sedan blev den bara tramsig, tyvärr.
Nej, den håller inte hela vägen men jag är ändå riktigt förtjust i Ninth Gate. Mycket av filmens styrka kommer iofs från förlagan av fantastiskt trevlige författaren Arturo Pérez-Reverte.
Har inte sett den på evigheter men minns att den var väldigt stämningsfull och rätt rolig. Minns framförallt att Depp tänder en cigarett i nästan varenda scen.
Tänkte inte mycket på det men han rökte nog en del ja.
Enligt mitt minne instämmer jag i din text. Gillar det mesta av Polanski, men den här kändes oinspirerad.
Jag gillade förtexterna jag! Eller det är vad jag vill minnas. Den är helt okej den här filmen men blir lite för flamsig på sina ställen när den ändå känns som att den ska vara ganska seriös. Ojämn.