Deadpool

Titel: Deadpool
År: 2016
Längd: 108 min
Genre: Action | Komedi | Sci-Fi
Regissör: Tim Miller
Skådespelare: Ryan Reynolds, Karan Soni, Ed Skrein, Michael Benyaer, Brianna Hildebrand

På biograferna gick Deadpool som smord och rusade även upp på IMDb’s lista över världens högst betygsatta filmer. Fram till nyligen återstod frågan för mig; är filmen ett mästerverk eller ännu en i raden av överskattade superhjältefilmer? Svaret lutar mest åt det sistnämnda.

Om handlingen gör man nog bäst i att inte veta så mycket på förhand. Men kort sammanfattat blir före detta specialförbandssoldaten Wade (Ryan Reynolds) utsatt för plågsamma experiment som ska ge honom övermänskliga förmågor. Allt går dock inte som planerat, Wade blir lurad och lyckas senare fly med hjälp av hans nya krafter. Strax är han ute efter hämnd och han skaffar sig ett alter ego med vapen och en frän kostym. Deadpool kallar han sig.

Det finns en hel del beröm att ge Deadpool för dess sätt att vara annorlunda och hur den driver med sina egna klichéer. Den är absolut inte barnvänlig med sina blodiga scener och explicita skämt. Trots att den följer en viss standardmall har den även en egen stil som gör att den sticker ut ur mängden.

Som karaktär är Deadpool en cool antihjälte med de rätta dragen för att tilltala mig. Hit-Girl från Kick-Ass och Rorschach från Watchmen finns bland mina toppfavoriter av superhjältar på film. De moraliserar inte gärna och hugger hellre av huvudet av en våldtäktsman än sätter handbojor på honom. Moraliserande superhjältar är generellt sett lite tråkigare.

Det finns ingenting med Deadpool som får mig att gapa av beundran eller dylikt. Vissa stunder blir den på gränsen till för larvig, och nivån på humorn är sådär medioker. Men filmen är en av de bättre superhjältefilmerna från senare år och en riktigt fin regidebut av Tim Miller.