Spirited Away

Titel: Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi)
År: 2001
Längd: 125 min
Genre: Animation | Äventyr | Fantasy
Regissör: Hayao Miyazaki
Skådespelare: Rumi Hiiragi, Miyu Irino, Mari Natsuki, Takashi Naitô, Yasuko Sawaguchi

Mästerregissören Hayao Miyazaki hade funderat på att pensionera sig efter Princess Mononoke som han släppte 1997. Det är en otrolig lättnad såhär när man blickar tillbaka att han valde att fortsätta arbeta, för några år senare vann han äntligen en Oscar. Spirited Away blev den första animefilmen jag någonsin såg i vuxen ålder.

Berättelsen kretsar kring 10-åriga flickan Chihiro som är på väg till en ny hemboning med sina föräldrar. De stannar med bilen efter att ha kört ett tag på en besynnerlig liten väg och kommit till en mörk tunnel. På andra sidan tunneln finns byggnader som ser öde ut, men även ett matställe med färsk mat. Efter att Chihiros föräldrar ätit av maten förvandlas de till grisar, och flickan befinner sig plötsligt i en värld av häxor, andar och ytterst märkliga varelser. Chihiro måste kämpa för att rädda sig själv såväl som sina föräldrar från ohyggliga öden.

Spirited Away utgjorde ett startskott för mig en gång i tiden gällande anime. Flera filmer av Miyazaki och Studio Ghibli hjälpte till redigt på traven och numera har jag sett relativt mycket anime, för en vanlig Svensson åtminstone. Hursomhelst klättrade den japanske auteuren så småningom in på min lista över favoritregissörer, och detta verk rankar jag endast under barndomsvinnaren The Lion King bland världens animerade filmer.

I princip varenda filmruta är en magnifik fröjd för ögonen med en helt enastående detaljrikedom hos animeringen. Vår planet förfogar minsann inte över många vackrare filmer än denna. Miyazakis kreativitet både visuellt och berättarmässigt går som ett ostoppbart tåg här och man blir ständigt väldigt nyfiken på vad nästa scen ska innehålla. Likväl ett foto i total världsklass har sin klara roll att spela när upplevelsen blir magisk.

De flesta av Disney Pixars meriter lockar till skratt betydligt oftare än denna. Spirited Away är ingen komedi även om den har roliga sekvenser. Den bevisar att en barnfilm kan spara mycket på komiken och trots det vara mästerlig med andra styrkor. Regissören sätter som så ofta annars en feministisk prägel på sin skapelse med en tjej i huvudrollen som får växa och kämpa, och han lägger också stor vikt vid kvinnliga bifigurer. Karaktärsutvecklingen är fantastiskt väl genomförd i äventyret man får följa Chihiro på.

Likt Sergio Leons relation till Ennio Morricone vore Miyazakis filmer inte lika mästerliga om han inte haft kompositören Joe Hisaishi med sig. Soundtracket håller kort sagt jämn nivå med allt annat i Spirited Away. Det känns oerhört snopet att Hisaishi inte Oscarsnominerats varken för denna musik eller för någon annan. Akademin kanske inte lyssnar med tillräckligt internationella öron? Skamligt.

Unga som gamla, små som stora bör se detta mästerverk som värmer både själ och hjärta till max. Någonstans bland de 20-30 bästa filmerna någonsin finns Spirited Away för min del. Förhoppningsvis har jag lyckats ge en någorlunda tillräcklig motivering till varför jag anser detta.

Topp 10 – Miyazaki