The Nutty Professor

Titel: The Nutty Professor
År: 1996
Längd: 95 min
Genre: Komedi | Romantik | Sci-Fi
Regissör: Tom Shadyac
Skådespelare: Eddie Murphy, Jada Pinkett Smith, James Coburn, Dave Chappelle

Första gången jag såg The Nutty Professor var faktiskt på min mellanstadieskola, jag och mina klasskamrater tyckte att den var hysteriskt kul. Men den är inte riktad till barn. Vuxna över hela världen har också roats av filmen, den blev en succé på bio och fick gentemot var många kanske tror goda omdömen från kritiker.

Kemiprofessorn Sherman Klump (Eddie Murphy) lider av kraftig övervikt som hämmar honom både fysiskt och socialt. När han bekantat sig med unga damen Carla Purty (Jada Pinkett) vill han ändra sin livsstil och börja träna för att gå ner i vikt. Träningen ger dock väldigt tröga resultat och Sherman börjar snart leta efter andra lösningar. Han har gjort nya upptäckter i sitt labb som får honom att rasa i vikt på nolltid, men det ger även problem när den smalare versionen av Sherman utvecklar en egen galen personlighet.

Filmens framgång ska bland andra sminköserna ha stora eloger för, de gjorde ett så bra jobb att de tilldelades en Oscar. I första hand är det dock Eddie Murphy som skiner. Han spelar många roller och är mer eller mindre briljant i samtliga. Shermans grälande familj framkallar frekventa skratt hos mig, den frispråkiga mormodern har jag som favorit. Murphys komiska tajming och känsla för detaljer är av världsklass.

Sminkningen och Murphys prestationer lyfter den annars mediokra nivån på The Nutty Professor. I en mindre roll syns en av mina favoritkomiker; Dave Chappelle, han är dock inte speciellt rolig eller märkvärdig just här.

För fans av Murphy utgör filmen en guldgruva. Uppföljaren är inte lika bra, den har en tunn story och den föll inte kritikerna i smaken, men den är stundom hysteriskt rolig precis som föregångaren. Till den som inte har något emot prutthumor skulle jag säga att båda filmerna är sevärda.