A Silent Voice

Titel: A Silent Voice (Koe no katachi)
År: 2016
Längd: 129 min
Genre: Animation | Drama | Romantik
Regissör: Naoko Yamada
Skådespelare: Miyu Irino, Saori Hayami, Aoi Yûki, Kenshô Ono

År 2016 hade Your Name världspremiär och klarade av att bli tidernas mest inkomstbringande animefilm. En annan anime som kommit i skymundan av nämnd rekordbrytare heter A Silent Voice. De två filmerna har jämförts en hel del med varandra. Även om jag gillar båda mycket har jag nu kunnat kora min favorit.

Handlingen inleder med Ishida, en runt 18-årig kille som allvarligt funderar på att ta sitt liv. Återblickar ges till hans tid i sjätte klass. En ny tjej ska börja i klassen, hon heter Shoko och är svårt hörselnedsatt. Barnen i klassen får oftast använda anteckningsbok för att tala med henne. Shoko blir dessvärre mobbad av flera individer, inte minst av Ishida. Shoko flyttar senare till annan skola på grund av mobbningen, och Ishida blir sedermera utstött av sina klasskamrater. En ångerfylld Ishida vill i senare tonåren söka upp sitt forna mobbningsoffer för att be om ursäkt.

De senaste åren har jag känt mig alltmer trött på superhjältar, remakes, reboots, sequels och prequels som florerar i Hollywood. Medelbetyget jag gett filmer som kommit sedan 2010 har varit avsevärt mycket lägre än medelbetyget jag gett filmer från 00-talet och 90-talet. En idé jag har är att söka mig bort från Hollywood, om inte för medelbetygets skull så åtminstone för underhållningsmässig omväxlings skull. Den japanska animevärlden känns lockande att gräva mer i, särskilt nu efter titten på en dold superpärla av kvinnliga regissören Naoko Yamada.

A Silent Voice avhandlar ungdomsrelationer och kommunikation som sina mest centrala teman. Någonting den gör på ett makalöst skickligt vis med hjälp av bild, ljud och musik är att framställa världen ur hörselskadade Shokos perspektiv, och likaså ur perspektivet från före detta mobbaren Ishida. Kameran undviker ibland ögonkontakt med karaktärerna och fokuserar på nerviga händer eller andra kroppsspråk. I vissa scener blir bakgrundens soundtrack knastrigt, andra scener är delvis ljudlösa. Många bidragande faktorer ger en otroligt levande skildring av karaktärernas känslor och interaktioner.

Premissen kan tyckas vara simpel, men den förses med en sådan emotionell styrka att filmen gör ett extraordinärt intryck på mig. Naoko Yamada förstår karaktärerna väldigt väl och får publiken att synnerligen leva sig in hos dem. Somliga har kritiserat filmens andra halva för att stå och stampa, jag skulle dock säga att det är en eminent taktfullhet från regissören som kan få dem att känna så. Fortsätter Yamada att hålla denna nivå kan hennes namn gott adderas på kartan över kvinnliga mästerregissörer.

Det kan hända att jag såg filmen via någon mer eller mindre illegal nätsida med hemmasnickrade översättningstexter som hade sina skavanker. Dock var detta ingenting som förstörde upplevelsen, speciellt inte när karaktärerna liksom regissören med tittarna ofta använder annat än muntlig dialog för att kommunicera. I framtiden ska jag väl så småningom äga en utgåva på Blu-ray. På tal om översättningar hade jag hellre sett att filmen fått heta ‘The Shape of Voice’, en mer korrekt översättning från japanska originaltiteln.

A Silent Voice står sig som den bästa animefilmen jag hittills sett som inte är producerad av Studio Ghibli. Tillika har jag aldrig skådat ett bättre ungdomsdrama eller en bättre film om mobbning. Kanske låter en tia som slutbetyg lämpligt för mina tokhyllningar, men jag sparar den tillsvidare. Oavsett tycker jag att filmen är så gripande och välgjord att den klår sin ekonomiskt storsegrande rival för året i form av Your Name. Ett länk till den ljuvliga originalmusiken av unge Kensuke Ushio bör tas med, och slutligen kan jag som i min recension av Zootopia nämna att A Silent Voice skulle passa utomordentligt bra för skolundervisning.

Your Name

 

Titel: Your Name (Kimi no na wa)
År: 2016
Längd: 106 min
Genre: Animation | Drama | Fantasy | Romantik
Regissör: Makoto Shinkai
Skådespelare: Ryûnosuke Kamiki, Mone Kamishiraishi, Ryô Narita, Aoi Yûki

Det har dröjt innan en animefilm som inte producerats av Studio Ghibli nått upp i 10 biljoner inkasserade Yen på japanska biografer. Men så hände det äntligen med fantasifyllda romantikdramat Your Name som till och med blivit den mest inkomstbringande animefilmen någonsin och som tagit platsen från Spirited Away med en god marginal. Den har hyllats skyhögt även i västvärlden med 98% på RottenTomatoes och för närvarande 8,6 i betyg på IMDb.

En japansk tonårstjej vid namn Mitsuha har tröttnat på sitt lantliv och önskar att hon vore en stilig kille boende i Tokyo. Unge restaurangbiträdet Taki råkar vara just en sådan kille. De två börjar periodvis byta kroppar med varandra så att Mitsuha hamnar i Tokyo, vaknar i Takis kropp och vice versa. De tror till en början att detta bara är intensiva drömmar, men de inser så småningom att deras mystiska kroppsutbyten är verklighet och de vill gärna komma fram till varför detta sker.

Your Name har på många plan blivit ett fenomen i Japan. Trots även stort lovord från kritiker i väst uteblev dessvärre en Oscarsnominering för filmen. Synd eftersom den definitivt hade varit värd en sådan. Med en sagolikt gnistrande animering, trollbindande stämning och en gradvis alltmer fascinerande intrig har regissören Makoto Shinkai nämligen skapat någonting alldeles speciellt.

Konceptet om kroppsutbyten är ingenting nytt, men denna film presenterar konceptet på ett sätt som verkligen fängslar och får publiken att känna. Den enda kritiken jag kan komma med är att jag stundom hade svårt att hålla reda på vem som var i vems kropp. Filmens narrativ är inte perfekt. De flesta verkar dock ha tjusats av den ännu bättre än vad den tjusade mig, så kanske var just min hjärna för seg för att hundraprocentigt lyckas hänga med.

Även om jag inte ser Your Name som det där stora mästerverket som den av många fått berömmelsen att vara kan jag hålla med om att det överlag rör sig om en underbar film. Den besitter rikligt med skönhet för både själ och ögon. Makoto Shinkai är ett namn att lägga på minnet för framtiden.

Topp 10 – Alfred Hitchcock

Ännu en av mina favoritregissörer får en lista på min blogg. Alfred Hitchcock var en mästare på thrillers och regisserade många fantastiska filmer under sin karriär, såpass att även tiondeplatsen här innehas av en helt suverän film. Denna lista har varit svår att göra då jag anser att filmerna ligger oerhört tätt intill varandra kvalitetsmässigt. Rangordningen kan tas med en nypa salt.

10. Strangers on a Train (1951)

Spännande film noir om en mordkomplott. Robert Walker som har en stor roll dog bara 8 månader efter inspelningen, 32 år gammal.

9. Rope (1948)

En liten film på drygt 80 minuter som lyckas hänföra bra under sin korta speltid. Den är speciell också för att den utspelas på en och samma plats med väldigt långa tagningar.

8. Shadow of a Doubt (1943)

Hitchcocks personliga favorit. Mycket välskriven och välspelad. Subtilt kuslig rakt igenom.

7. Notorious (1946)

Djup spionthriller med Cary Grant och allas vår Ingrid Bergman. Skådespeleriet av de två är utmärkt och filmen imponerar stort även visuellt.

6. Dial M for Murder (1954)

Fantastiskt klyftig film noir om en make som planerar att mörda sin fru genom att anlita en småkriminell bekant för att få det gjort. Grace Kelly är riktigt vass i huvudrollen och ger filmen extra glans.

5. North by Northwest (1959)

Flera av filmhistoriens mest berömda scener finns i detta inflytelserika mästerverk. Cary Grant spelar en reklamman som först blir kidnappad och sedermera misstänkt för mord.

4. Rear Window (1954)

Inte bara rafflande och intelligent utan även visuellt storslagen med sitt fiffiga foto och sina kameravinklar. Rear Window har en speciell plats i filmhistorieböckerna.

3. Vertigo (1958)

Smått gastkramande och brutalt stämningsfylld romantikthriller. Hitchcocks vackraste skapelse på många sätt och kanske även den mest komplexa.

2. Rebecca (1940)

Numera underskattad dramathriller om en ung nygift kvinna som kort sagt blir psykiskt plågad. Joan Fontaine är makalöst bra i rollen. Rebecca har fängslat mig tillräckligt för att förtjäna allra högsta betyg. Blev förövrigt Oscarsbelönad för bästa film och fick 11 nomineringar sammanlagt.

1. Psycho (1960)

En av de absolut bästa skräckfilmerna någonsin. Psycho lade grunden för modern skräck. Det räcker kanske att avsluta med nämnandet av den ikoniska duschscenen och den lika ikoniska musiken av Bernard Herrmann?

Princess Mononoke

Titel: Princess Mononoke (Mononoke-hime)
År: 1997
Längd: 134 min
Genre: Animation | Äventyr | Fantasy
Regissör: Hayao Miyazaki
Skådespelare: Yōji Matsuda, Yuriko Ishida, Yūko Tanaka, Kaoru Kobayashi, Masahiko Nishimura

Hayao Miyazaki gav sig själv en duktig skjuts till större internationell berömdhet med sin äventyrs-fantasy Princess Mononoke. Den hade dock inte premiär i USA förrän 1999, ett par år efter originalreleasen i Japan. Kritikerna prisade filmen högt men Oscarsakademin fick inte upp deras idag ännu halvslutna ögon för anime.

I ett medeltida Japan drabbas unge Ashitaka av en förbannelse som han måste fara iväg för att kunna bryta. Han hamnar så småningom bland krigskamper mellan ett gruvkompani och dess intilliggande skog som är hem åt djur, gudar och magiska varelser. Skogen utgör hemvist åt San, en tjej som där uppfostrats av vargar. San hatar människor men kan åtminstone samsas med Ashitaka. Fred mellan skogen och gruvkompaniet måste fullbordas innan båda sidor lider alltför stora förluster.

Princess Mononoke tillhör Miyazakis mer vuxenorienterade filmer. Blod, våld och avhuggna huvuden förekommer så yngre barn bör inte se den. Manuset är dessutom väldigt komplext med alla konflikter vars inblandade är svåra att märka som onda eller goda. Det gäller faktiskt att hänga med när man tittar för att inte komma bort sig i intrigen. Auteur-regissörens teman om anti-krig, naturvänlighet och ett rubbande av traditionella könsroller finns dock här som ofta annars.

Med runt 550 använda färger och över 80 000 av filmens 144 000 animationsceller personligen korrigerade eller åter-ritade av Miyazaki blir Princess Mononoke ett bländande vackert konstverk. Det finns en enorm styrka i det visuella som definitivt placerar filmen bland de absolut snyggaste någonsin i animationsgenren. Lika ljuv för öronen som för ögonen är den därtill, med ett soundtrack av Joe Hisiashi som går att lyssna på i en evighet.

Det enda jag spontant saknar och som gör att filmen endast hamnar på en fjärdeplats på min lista över regissörens alster är en riktigt gripande sekvens. Jag fastnar inte heller för karaktärerna fullt lika mycket som jag hade önskat. Något som däremot gjorts med bravur är avlägsnandet av både könsroller och av ordningen på gott och ont i striderna.

Jag har funderat på om jag ska vara lite snål och bara ge Princess Mononoke en åtta i slutbetyg eller om jag ska vara mer generös. Som till stor del mästerlig milstolpe i animationsgenren och animevärlden kan en nia faktiskt ändå vara helt på sin plats. Bör förstås ses på Blu-ray för bästa upplevelse!

Tävling: vinn John Wick på Blu-ray!

 

Eftersom uppföljaren till kritikerrosade actionthrillern John Wick släpps på Blu-ray inom en snar framtid passar jag på att lotta ut första filmen till någon som svarar rätt på de 2 frågorna nedan.

1. Vad heter svensken som spelar skurk i filmen?
1. Mikael Persbrandt
X. Mikael Nyqvist
2. Stellan Skarsgård

2. Vilket yrke hade huvudpersonen John Wick som han pensionerat sig ifrån?
1. CIA-agent
X. Livvakt
2. Lönnmördare

Skicka svaren på frågorna samt din adress till voldotavling@hotmail.com så har du chans att vinna!

Tävlingen är nu avslutad!

Grattis till Filip Sjögren från Stockholm!

Bästa Kompositörerna – del 2

För några år sedan gjorde jag en topplista över mina 5 favoritkompositörer för filmmusik. Jag fortsätter med en andra del och inkluderar ännu en gång 3 musikstycken för varje kompositör.

10. Danny Elfman

Tim Burtons favorit som bland annat komponerat det välkända ledmotivet till The Simpsons. Han väntar fortfarande på sin första Oscarsvinst med 4 nomineringar hittills. Musiken till Edward Scissorhands är extra magisk.

Edward Scissorhands – Ice Dance
Big Fish – Titles
Men in Black – Theme

9. Thomas Newman

Efter 14 Oscarsnomineringar utan en enda vinst är det kanske dags att vinna snart? Newman kan kallas kompositörernas svar på fotografen Roger Deakins som i sin tur har 13 nomineringar utan vinst. Båda blev nominerade för The Shawshank Redemption som innehåller några av deras bästa prestationer. Lustigt nog blev det 7 nomineringar utan vinst för själva filmen.

The Shawshank Redemption – So Was Red / End Title
Road to Perdition – Main Theme
Finding Nemo – Main Theme

8. Jerry Goldsmith

Ett äkta musikgeni med många olika meriter genom sin långa karriär. Från 60-talets Planet of the Apes till 2000-talets Star Trek: Nemesis. Mitt favorit-soundtrack av Goldsmith finns att höra i Roman Polanskis Chinatown.

Chinatown – Love Theme
The Omen – Ave Satani
Basic Instinct – Main Theme

7. Alan Menken

Alan Menken kan reta vana förloraren Thomas Newman med sina 8 Oscarsvinster. Somliga har han dock fått i egenskap av låtskrivare. Menken har främst gjort sig känd för musiken och låtarna till animerade Disneyklassiker. Prologen till Beauty and the Beast är jag speciellt förtjust i.

Beauty and the Beast – Prologue
Pocahontas – Farewell
The Little Mermaid – Main Score

6. Joe Hisaishi

Den ende på någon av mina två listor som helt saknar Oscarsnomineringar. Hisaishi är främst berömd i egenskap av vapendragare till animeregissören Hayao Miyazaki. Han har även gjort musiken till filmer av Takeshi Kitano som exempelvis Kikujiro. Det är bara att lyssna och njuta.

Spirited Away – Reprise
Princess Mononoke – Legend of Ashitaka
Kikujiro – Summer

Se listan med plats 1-5: Del 1

Spirited Away

Titel: Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi)
År: 2001
Längd: 125 min
Genre: Animation | Äventyr | Fantasy
Regissör: Hayao Miyazaki
Skådespelare: Rumi Hiiragi, Miyu Irino, Mari Natsuki, Takashi Naitô, Yasuko Sawaguchi

Mästerregissören Hayao Miyazaki hade funderat på att pensionera sig efter Princess Mononoke som han släppte 1997. Det är en otrolig lättnad såhär när man blickar tillbaka att han valde att fortsätta arbeta, för några år senare vann han äntligen en Oscar. Spirited Away blev den första animefilmen jag någonsin såg i vuxen ålder.

Berättelsen kretsar kring 10-åriga flickan Chihiro som är på väg till en ny hemboning med sina föräldrar. De stannar med bilen efter att ha kört ett tag på en besynnerlig liten väg och kommit till en mörk tunnel. På andra sidan tunneln finns byggnader som ser öde ut, men även ett matställe med färsk mat. Efter att Chihiros föräldrar ätit av maten förvandlas de till grisar, och flickan befinner sig plötsligt i en värld av häxor, andar och ytterst märkliga varelser. Chihiro måste kämpa för att rädda sig själv såväl som sina föräldrar från ohyggliga öden.

Spirited Away utgjorde ett startskott för mig en gång i tiden gällande anime. Flera filmer av Miyazaki och Studio Ghibli hjälpte till redigt på traven och numera har jag sett relativt mycket anime, för en vanlig Svensson åtminstone. Hursomhelst klättrade den japanske auteuren så småningom in på min lista över favoritregissörer, och detta verk rankar jag endast under barndomsvinnaren The Lion King bland världens animerade filmer.

I princip varenda filmruta är en magnifik fröjd för ögonen med en helt enastående detaljrikedom hos animeringen. Vår planet förfogar minsann inte över många vackrare filmer än denna. Miyazakis kreativitet både visuellt och berättarmässigt går som ett ostoppbart tåg här och man blir ständigt väldigt nyfiken på vad nästa scen ska innehålla. Likväl ett foto i total världsklass har sin klara roll att spela när upplevelsen blir magisk.

De flesta av Disney Pixars meriter lockar till skratt betydligt oftare än denna. Spirited Away är ingen komedi även om den har roliga sekvenser. Den bevisar att en barnfilm kan spara mycket på komiken och trots det vara mästerlig med andra styrkor. Regissören sätter som så ofta annars en feministisk prägel på sin skapelse med en tjej i huvudrollen som får växa och kämpa, och han lägger också stor vikt vid kvinnliga bifigurer. Karaktärsutvecklingen är fantastiskt väl genomförd i äventyret man får följa Chihiro på.

Likt Sergio Leons relation till Ennio Morricone vore Miyazakis filmer inte lika mästerliga om han inte haft kompositören Joe Hisaishi med sig. Soundtracket håller kort sagt jämn nivå med allt annat i Spirited Away. Det känns oerhört snopet att Hisaishi inte Oscarsnominerats varken för denna musik eller för någon annan. Akademin kanske inte lyssnar med tillräckligt internationella öron? Skamligt.

Unga som gamla, små som stora bör se detta mästerverk som värmer både själ och hjärta till max. Någonstans bland de 20-30 bästa filmerna någonsin finns Spirited Away för min del. Förhoppningsvis har jag lyckats ge en någorlunda tillräcklig motivering till varför jag anser detta.

Topp 10 – Miyazaki