Vittvätt i filmvärlden

Ett ämne som jag funderar kring den senaste tiden och som jag hört diskuterats lite varstans är vittvätt inom film och TV. ”Whitewashing” som termen heter på engelska har en Wikipedia-sida som beskriver att termen syftar på hur vita skådespelare i USA tilldelas roller som traditionellt förknippas med icke-vita karaktärer.

Jag tycker att termen gärna får vara bredare och inkludera andra länder, för problemet är minsann inte exklusivt för USA. Ridley Scott fick kritik för sitt historiska epos Exodus, där Christian Bale spelar Moses och Joel Edgerton spelar Ramses. Filmens berättelse äger rum i Afrika och eventuellt (?) Mellanöstern, så man kan med enkelhet lista ut att de verkliga människorna som gestaltas absolut inte var vita. Detta är inte något unikt för Exodus, utan det är snarare standard att rollsätta vita människor i denna typ av film.

exod

Bibliska berättelser som till exempel inkluderar de många Hollywoodfilmerna om Jesus tenderar att huvudsakligen ha vita skådespelare, trots att de tar plats i Afrika eller Mellanöstern. Jesus var inte född i USA, Tyskland eller Norge som vissa tycks tro. Det finns en föreställning här i västvärlden om att Jesus var vit, för att vi ska känna större samhörighet med honom antagligen. Detta är ett problem som har sina kopplingar till främlingsfientlighet.

Kinesiske regissören Yimou Zhang som ligger bakom fantasiska verk som Crouching Tiger, Hidden Dragon och House of Flying Daggers har i princip enbart kinesiska skådespelare i dessa filmer, men verkar på sistone fallit i en liten vittvättmaskin. The Flowers of War från 2011 är en bra film, men det går att reagera på motivationen till att Christian Bale (ja, han igen!) har huvudrollen i en film som utspelar sig i Kina på 30-talet. Det var inte något jag själv tänkte särskilt mycket på då, och hade inte gjort det heller om inte Zhang med sin kommande The Great Wall återigen haft vita skådespelare i huvudrollerna i en film som handlar om byggandet av kinesiska muren. Det finns dock manusförfattare, producenter och andra man säkert kan skylla på likväl. Vad i helsike gör Matt Damon och Willem Defoe i huvudrollerna här? En vitare människa än Matt Damon får man väl leta efter? Skämt åsido, filmen kan vara bra, men nog känns detta som ett perfekt exempel på vittvätt.

ll

Tyvärr sker en typ av vittvätt även i animerad form. Den japanska mangaserien Berserk (som fick förstaplatsen när jag listade fantasysagor) har efter några dåliga filmadaptioner även fått se sig bearbetad till en ny animeserie. Jag såg första avsnittet och anmärkte på att avsnittet precis som de föregående filmerna håller låg kvalitet. Men först och främst reagerade jag på att en av huvudkaraktärerna, som visuellt karaktäriseras av sin mörka hy i förlagan, gjorts i princip helvit och fått sitt svarta hår målat i en sorts rödaktig färg. Redan i filmerna hade hon en ljusare hy än vad hon bör ha, men nu hade man tydligen valt att ta vittvättningen ett steg längre, och jag hade gärna hört en motivering av regissören angående varför man valt att göra detta. Som stort fan av mangaserien känns det surt, inte bara med usla adaptioner utan även att man i dessa valt att vittvätta karaktärerna.

Den fantastiska animeserien från 1997 var dock trogen förlagan och ingen vittvätt fanns att skåda. Har vi gått tillbaka i tiden och var vi mer progressiva 1997? Man kan få det intrycket.

Före och efter

Före och efter

Det är inget fel att då och då låta vita människor spela karaktärer som associeras med icke-vita generellt. Men det blir för mycket, och motsatsen har vi inte sett många gånger. När motsatsen väl sker bemöts den också ofta av mycket kritik och motstånd. Världen behöver självrannsaka sig lite. Det blir för svårt för icke-vita att ta plats framför filmkamerorna när vittvätt tillåts råda i så stor grad som den gör. Vithetsnormerna växer dessutom av att när man som i ovan nämnda exempel väljer att animera icke-vita karaktärer vita.

Nu känns det att jag sagt mitt angående detta ämne. Jag kan avsluta med en länk till en intressant YouTube-video som innehåller sammanklippta sekvenser med exempel på vittvätt i Hollywoods historia.

https://www.youtube.com/watch?v=1pBQAt2YO_Y

Gästinlägg: Kända svenska skådespelare som förtjänar en eloge

Med nuvarande Svenska framgångar i form av Oscarsvinnande Alicia Vikander, halvnakna Alexander Skarsgård, och en hårdhudad militär i form av Joel Kinnaman kan man med lite blygsam stolthet se Sverige som en ganska läcker talangexport. Dessutom tränger sig Rebecca Ferguson in i Hollywood genom aktuella The Girl on The Train, och Noomi Rapace syns snart i ännu en Alien-prequel. Förutom ovan nämnda svenskar i Hollywood har vi ett antal föregångare och närapå bortglömda namn som det är god tid att påminnas om.

Peter Stormare
öö
En man som har spelat i princip varenda sorts roll som går att spela. Vi får inte glömma hans absolut klockrena roll som tysk nihilist i kultfilmen The Big Lebowski, en film som har fler catchphrases än James Bond. Han har också varit tystlåten hitman i Fargo, våghalsig dinosauriejägare i Jurassic Park, och komisk torterare i Bröderna Grimm.

Han upptäcktes tidigt i sin karriär av självaste Ingmar Bergman, och tog avstamp i teatervärlden innan han gav sig in i film. Bredden i hans skådespeleri har tagit honom till alla möjliga hörn i filmvärlden, och är känd för att kunna spela många olika nationaliteter; från fransman, till ryss, till tysk, till amerikan.

Max von Sydow
max
Han sätter ribban högt, då han redan 1957 fick stjärnglans genom Ingmar Bergmans Det Sjunde Inseglet. Sedan det livsavgörande schackspelandet med döden har Max von Sydow bara blivit större. Hans internationella karriär började som Jesus i The Greatest Story Ever Told, och han slog igenom som prästen i skräckklassikern Exorcisten.

Von Sydow står som den enda manliga svenska skådespelaren att bli Oscarsnominerad, tack vare sina insatser i Pelle The Conqueror, och Extremely Loud & Incredibly Close. I år är han nominerad till en prestigefylld Emmy för hans gästande i senaste säsongen av Game of Thrones, där han spelade Bran Starks mentor Three Eyed Raven.

Malin Åkerman
öö
Malin Åkerman må ha spenderat större delen av sin uppväxt i Canada, men föddes trots allt i Sverige. Med sin stora mängd Hollywoodfilmer i bagaget kan hon vara den som mest aktivt gett Sverige uppmärksamhet i Hollywood.

Mest minnesvärt är den mörka superhjältefilmen Watchmen, där hon fick sitt genombrott. Sedan dess har hon smugit sig in i både förutsägbara romantiska komedier, thrillers, och hjärtvärmande mysdraman. Hennes senaste framgång ligger i serien Billions där hon agerar iskall fru till huvudkaraktären; en kriminell miljardär.

Stellan Skarsgård
öö
Det är med lite orättvisa som Stellan Skarsgård numera förmodligen är mer känd som ”bröderna Skarsgårds pappa” än för sina enorma bidrag i filmbranschen. Han hade sin internationella debut redan 1988 i The Unbearable Lightness of Being och slog sedan igenom i Good Will Hunting.

Han har medverkat i flera av mästerregissören Lars von Triers filmer, såsom Melancholia och Nymph()maniac, där han spelar komplicerade individer som inte alltid är bekväma att tänka på. Sedan har vi självklart sett honom i mer lättsamma filmer som Mamma Mia, Pirates of the Carribean, och Avengers, men det är i just de tunga rollerna som han glänser som mest.

Dolph Lundgren
öö

En spännande figur i filmvärlden som man lätt glömmer bort. Han har varit med i James Bond, agerat Rockys motståndare, och varit He-Man. Han har kort sagt gjort mer än vad man tror, och inte minst varit med i roller som man inte anade. Som exempelvis tungt beväpnade The Expendables. I de tre testosteronstinna filmerna står han sida vid sida med storheter som Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger, Chuck Norris, och Bruce Willis, för att bara nämna några få legender.

/ Nayoubi

Bortklippt scen ur Warcraft

Medan jag sitter och hoppas på att en Director’s Cut av Warcraft ska komma, med 40 minuters bortklippt material, kan jag passa på att dela en bortklippt scen ur filmen. Grommash, den gröna orcen, som är en viktig och central figur i sagan får några repliker i denna scen. Han syntes annars bara ett par korta stunder i bioversionen. Blir det någon uppföljare så bör han få en stor roll.

5 filmer man bara vill se en gång

Det händer ibland att man ser en film utan att känna att man vill se den igen, fast av andra anledningar än att den skulle vara dålig. Här har jag gjort en kort lista med känslotunga, tragiska och sorgliga filmer som är väldigt bra, men som jag personligen har känt att jag vill avstå en andra eller tredje titt på.

5. Million Dollar Baby
mill
Filmen som äntligen gav Morgan Freeman en Oscar och som även innehåller suberba insatser av Clint Eastwood och Hillary Swank lämnade en liten klump i magen på mig. Handlar en del om etik och vad som är rätt och fel.

4. Requiem for a Dream
req
När jag listade kvinnliga rollprestationer hamnade Ellen Burstyn på förstaplatsen. Det är plågsamt på positivt sätt att se hennes gestaltning av en eskalerande drogmissbrukare. Fler tragiska berättelser rörande droger finns sammanslutna i denna film.

3. Brokeback Mountain
broke
Att ett homofobiskt samhälle kan vara helvetet på jorden för homosexuella har Ang Lee skickligt uppvisat med Brokeback Mountain. Heath Ledger gör en av de roller vi bäst minns honom för.

2. An American Crime
ellen
Baserad på verkliga händelser om en ung tjej som lämnas tillfälligt av sina föräldrar hos en dam som får ta hand om henne medan föräldrarna är borta. Ellen Page spelar den unga tjejen som får en mardrömsvardag och går ett mörkt öde till mötes. En mycket tankeväckande film som satt fast i mitt huvud länge efter jag såg den.

1. Eldflugornas Grav (Hotoru no haka)
grave
Studio Ghibli är mest känt för att producera glädjefyllda barnfilmer. Eldflugornas Grav är dock inte för barn, och minsann inte glädjefylld. Baserad på en sann historia om ett japanskt syskonpar som blir föräldralöst under andra världskriget. Förmodligen den sorgligaste filmen någonsin, enligt mig.

The Nice Guys

niceg

Titel: The Nice Guys
År: 2016
Längd: 116 min
Genre: Komedi | Action | Thriller
Regissör: Shane Black
Skådespelare: Russell Crowe, Ryan Gosling, Angourie Rice, Matt Bomer, Kieth David, Kim Basinger

Varken Ryan Gosling eller Russel Crowe förknippas vanligtvis med komedigenren. Här förenas de dock i en fartfylld actionkomedi med buddy-cop-tema. Filmen var till en början planerad som en TV-serie, men man tänkte så småningom i andra banor och det gjorde man nog rätt i.

nice1

Jackson Healey (Crowe) och Holland March (Gosling) är två privatdetektiver som trots sina påtagliga olikheter bestämmer sig för att samarbeta. De behöver utreda det märkliga självmordet av en porrstjärna i 1970-talets Los Angeles. Spåren leder till en kvinna vid namn Amelia, som tycks vara på flykt ifrån många människor. Hollands minderåriga dotter hamnar också i trubbel när hon försöker hjälpa till.

nice2

The Nice Guys har sina klara styrkor och svagheter, med majoriteten styrkor. I storyn finns tyvärr ingen riktig tyngd, och inte heller finns det karaktärsdjup som hade behövts. Desto bättre är dialogen som förvisso på ett par ställen kan kännas onaturlig och krystad i försök att framkalla skratt, men som för det mesta är rolig, rapp och välskriven. Samspelet mellan Crowe och Gosling sitter som smäck och lyfter filmen en extra nivå.

nice3

Kritiker har gett positiva omdömen till The Nice Guys. Det är lätt att förstå varför då det sällan produceras bra filmer tillhörande buddy-cop-genren numera. Filmen blir således en frisk fläkt och kanske en av de bästa komedierna från 2016. Jag rekommenderar den.

betyg7

Tävling: vinn What Dreams May Come på Blu-ray!

öö

Denna månad var det 2 år sedan den folkkäre skådespelaren och komikern Robin Williams gick bort. I hans minne lottar jag ut en av hans mest hyllade filmer till någon som svarar rätt på de 2 frågorna nedan. What Dreams May Come från 1998 innehåller fantasy, drama och romantik. Den vann en Oscar för bästa visuella effekter.

1. Vad är filmen baserad på?
1. En teaterpjäs
X. En novell
2. En fransk miniserie

2. Vilken svensk skådespelare har en roll i filmen?
1. Max von Sydow
X. Stellan Skarsgård
2. Peter Stormare

Mejla in svaren på frågorna, samt din adress till voldotavling@hotmail.com så har du chans att vinna!

Tävlingen är nu avslutad.
Grattis till vinnaren Mattias Karapetian från Västerås!

Batman V Superman: Dawn of Justice

bat0

Titel: Batman V Superman: Dawn of Justice
År: 2016
Längd: 182 min (Ultimate Edition)
Genre: Action | Sci-Fi | Äventyr
Regissör: Zack Snyder
Skådespelare: Ben Affleck, Henry Cavill, Amy Adams, Jesse Eisenberg, Diane Lane, Laurence Fishburne, Jeremy Irons, Gal Gadot

Warner Bros och DC Comics vill matcha The Avengers med filmer om ett annat superhjälte-team. Början på deras försök är Dawn of Justice, som kommer att följas upp med Justice League och andra filmer om de medverkande superhjältarna. Jag hade inga höga förväntningar på denna film, men lite intresserad har jag såklart alltid varit. Två ikoniska superhjältar syns nämligen tillsammans i live-action för första gången.

bat1

Handlingen äger rum runt 18 månader efter slutet på Man of Steel. Vissa människor hatar Superman, andra älskar honom. Det galna geniet tillika miljardären Lex Luthor (Jesse Eisenberg) tillhör förstnämnd skara, och han söker förgöra Superman med alla medel han kan komma över. Luthor planerar att utnyttja en viss maskerad hämnare för att uppnå sina mål. Batman (Ben Affleck) har fått upp ett förakt för Superman och vill se honom försvinna.

bat2

Många inklusive jag själv var nog oroliga över att Ben Affleck tilldelades rollen som Batman. Han som är både världskänd sedan länge och kan vara en stel tråkmåns framför kameran. Såhär i efterhand kan jag säga att han fungerar. Han är då inte den bästa Batman, men inte heller sämsta. Värre jobb med rollsättningen gjordes när man lät Jesse Eisenberg bli Lex Luthor. ”Varför inte låta Jonah Hill spela Joker också?”, har min tanke varit. Inget ont om Eisenberg, han är en bra skådis, men passar definitivt bättre i rollen som Mark Zuckerberg än som en av Supermans ärkefiende.

bat3

Desto bättre var valet av Gal Gadot som Wonder Woman. Hon har ingen stor roll i Dawn of Justice, däremot finns klar potentiell i henne. Karaktären har en kommande film på gång, förhoppningsvis blir den bra även om risken för flopp alltid finns där. Till sist när jag talar om medverkande skådespelare måste jag nämna mitt glädjerus jag fick när en YouTube-profil som jag följt i flera år plötsligt dök upp i en cameo. Jag hade ingen aning om att han hade en sådan nämligen. Han brukar kallas ”Superman from Compton”; C.T. Fletcher.

bat4

C.T. syns endast i Ultimate Edition, och det är alltså den jag har sett. 31 minuter längre än bioversionen är den, så det kan eventuellt röra sig om en god kvalitetsskillnad här. Jag har hört många säga att Ultimate Edition ska vara bättre, så man kanske bör ge den en chans om man inte tyckte att bioversionen höll måttet. Den förlängda versionen är bra, trots diverse brister och logiska luckor.

bat5

En av de större svagheterna som tål att utpekas är transaktionen mellan fiendskap och vänskap hos de två huvudprotagonisterna. Den gick riktigt snabbt och är rent ut sagt löjlig. Jag har svårt att köpa den. Filmens styrkor ligger inte helt oväntat i actionscenerna och det visuella. Wonder Woman är en fröjd att skåda och vi får se en lite annorlunda men ändock lyckad gestaltning av Batman. Jag ska avrunda denna recension nu och säga att slutbetyget blir en stark sexa till denna förlängda version av Dawn of Justice .

betyg6