From Dusk Till Dawn

Titel: From Dusk Till Dawn
År: 1996
Längd: 108 min
Genre: Action | Skäck | Thriller
Regissör: Robert Rodriguez
Skådespelare: George Clooney, Quentin Tarantino, Harvey Keitel, Juliette Lewis, Salma Hayek, Danny Trejo

Alldeles nyligen såg jag From Dusk Till Dawn för första gången, en film jag inte hade särskilt höga förväntningar på. Medan förtexterna rullade såg jag att Quentin Tarantino står bakom manuset, vilket jag inte visste, så det blev en kul överraskning.

Den tunna berättelsen börjar som så att bröderna Seth (George Clooney) och Richard Gecko (Quentin Tarantino) mördar en polis och en expedit under ett rån. De blir efterlysta och bestämmer sig för att fly till Mexiko. De tar familjen Fuller (Harvey Keitel, Juliette Lewis och Ernest Liu) som gisslan. På vägen stannar de vid baren ”The Titty Twister” för att förhandla med andra brottslingar. Bröderna och deras gisslan kommer överrens ganska bra, medan de väntar på kompanjonerna super de och tittar på strippor tillsammans. Men efter en tid börjar folket i baren förvandlas till någonting skräckinjagande, och gästerna blir tvungna att slåss för sina liv.

Till min glädje upplevde jag From Dusk Till Dawn som en otroligt underhållande och kul film. Man kan nästan säga att den är uppdelad i två akter, varav den första är bäst. Filmens första timme påminner lite om Tarantinos Reservoir Dogs till stilen, medan de sista 45 minuterna är mer som Rodriguez Planet Terror. Jag gillar både dessa filmer skarpt, så kombinationen är inte direkt något jag stör mig på, även om jag känner att den första timmen kunde ha utvecklats till någonting bättre än vad den gjorde.

Som brottslingen Seth Gecko gör George Clooney en av sina coolaste roller, och Tarantino gör vad som förmodligen är hans bästa insats som skådis hittills. Jag vet förresten att folk har diskuterat kring huruvida Tarantino har en fotfetisch eller inte. I hans filmer kan det hända att man får skåda närbilder på kvinnofötter, och det är troligtvis där snacket har uppstått från, jag vet dock inte om han har uttalat sig officiellt om saken. Efter min titt på den här rullen har min tro på ett fetischinnehav stärkts en hel del, mannen måste verkligen gilla fötter, vilket framgår bland annat i scenen där en übersexig Salma Hayek träder fram och kör in sin ena fot i munnen på honom.

Nu över till mer relevanta ting. Som väntat är dialogen snillrik och tempot går ofta på högvarv. Splatter finns så det räcker och blir över, det är spännande och skratten blir många. Trots att jag gillar akt nummer 2 så känner jag som sagt att filmen kunde ha blivit bättre om den inte fanns, och om akt 1 hade fått rullat på som den gjorde. Nåja, underhållningen man bjuds på är högklassig, och den får mig att utdela en relativt svag åtta i betyg.