Indiana Jones and the Last Crusade

Titel: Indiana Jones and the Last Crusade
År: 1989
Längd: 127 min
Genre: Action | Äventyr
Regissör: Steven Spielberg
Skådespelare: Harrison Ford, Sean Connery, Denholm Elliot, John Rhys-Davies, Alison Doody

Spielberg gillade inte The Temple of Doom särskilt mycket, han ville därför göra en bättre uppföljare som kompensation och ursäkt. The Last Crusade är faktiskt hans favorit i trilogin, personligen uppskattar jag den riktigt mycket också.

Året är 1938. Indiana Jones får bud om att hans far, Henry Jones (Sean Connery), är försvunnen. Henry har länge varit besatt av att finna ”Den heliga graal” och det är under sökandet som han försvunnit. När Indy får sin fars anteckningsbok via posten förstår han att hans far hamnat i trubbel. Efter en del resande hittar Indy den stollige gubben, och de ger sig så småningom av tillsammans för att få tag i den mytomspunna bägaren, nazisterna vill också lägga vantarna på den så det blir ingen problemfri färd.

The Last Crusade är ett steg uppåt för Indiana Jones kontra föregångaren som sänkte honom. Den enerverande figuren Willie har suddats ut och Indy får sällskap av sin mer tilltalande far. Sean Connery gör en superb insats, hans karaktär tillför mycket humor och är kanske min favorit i hela serien, om man räknar bort Indy då såklart.

Då kvalitén och underhållningsvärdet på The Last Crusade står sig skyhögt har jag svårt att klaga på någonting. Det skulle vara religiositeten i så fall som jag inte tycker om, för mycket Jesus och böner. Man hade redan använt ett bibliskt tema i Raiders of the Lost Ark, mer variation vore därför önskvärt här.

Huvudsaken är ändå att filmen engagerar maximalt från första till sista stund trots Jesustjafset. Jag skrattar högt till den flera gånger, den är roligast i serien och ruvar på många härliga actionsekvenser. Betyget måste bli riktigt högt.