Shutter Island

Titel: Shutter Island
År: 2010
Längd: 138 min
Genre: Drama | Thriller
Regissör: Martin Scorsese
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams

Martin Scorsese är en av mina favoritregissörer som aldrig tidigare gjort en film jag blivit vidare besviken på. Hans senaste verk, Shutter Island, en psykologisk thriller med en intressant ensemble har jag givetvis sett fram emot länge. Scorsese valde att anlita DiCaprio för fjärde gången, en man som tycks ha blivit ersättare åt Robert De Niro. Inte mig emot, DiCaprio är en skicklig skådis som kan sitt jobb.

Året är 1954 då poliserna Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) och Chuck Aule (Mark Ruffalo) får i uppdrag att utreda ett försvinnande av en patient på ett mentalsjukhus. Sjukhuset ligger på den avlägsna ön Shutter Island, omgiven av höga klippor och ett stormigt hav. Daniels tror att mannen som mördade hans fru något år tidigare kan finnas på sjukhuset, och därför bad han om att få uppdraget. Medan dagarna på ön går upptäcker Daniels och hans kollega att cheferna, Dr. Cawley och Dr. Naehring (Ben Kingsley och Max von Sydow) beter sig märkligt och att de kanske döljer något angående den försvunna patienten. Tillslut finner sig Daniels i galen härva där han inte vet vem han kan lita på, inte ens om han kan lita på sig själv.

Som väntat är Shutter Island en spännande, kuslig och riktigt bra thriller. Skådespelarna är utmärkta, särskilt veteranerna Kingsley och von Sydow gör verkligen sina karaktärer levande. I en liten roll får vi se Jackie Earle Hayley, och gissa vad han spelar? En galning som vanligt ja. Han är en bra skådis så jag hoppas att han får lite mer varierande roller i framtiden.

Shutter Island är en lite småknepig och invecklad film som man förmodligen måste se två gånger för att kunna smälta helt, så känner i alla fall jag. Många detaljer har jag förmodligen gått miste om. Biosalongen jag satt i var dessutom varm som helvetets eldar och min hals var snustorr under filmens sista halvtimme, vilket gjorde att jag inte koncentrerade mig hundraprocentigt. En del av mig ville att filmen skulle sluta fort bara så att jag kunde springa ut och få lite luft, men samtidigt var den ohyggligt spännande hela tiden och jag hade inga planer på att inte se klart filmen.

Sluttwisten fungerar felfritt och är väl genomförd, men inte heller var den jätteöverraskande. Jag hade faktiskt anat på ett ungefär hur det hela kunde ha legat till redan efter att jag sett trailern. Själva twisten håller inte samma nivå som den i exempelvis Fight Club, men regissören och manusförfattaren gjorde helt klart det bästa man kunde göra av den. Och som jag skrev tidigare så måste jag se filmen igen innan jag är helt säker på vilket betyg den förtjänar. Tills vidare får en åtta duga, Scorsese har nämligen levererat en höjdare återigen.