Princess Mononoke

Titel: Princess Mononoke (Mononoke-hime)
År: 1997
Längd: 134 min
Genre: Animation | Äventyr | Fantasy
Regissör: Hayao Miyazaki
Skådespelare: Yōji Matsuda, Yuriko Ishida, Yūko Tanaka, Kaoru Kobayashi, Masahiko Nishimura

Hayao Miyazaki gav sig själv en duktig skjuts till större internationell berömdhet med sin äventyrs-fantasy Princess Mononoke. Den hade dock inte premiär i USA förrän 1999, ett par år efter originalreleasen i Japan. Kritikerna prisade filmen högt men Oscarsakademin fick inte upp deras idag ännu halvslutna ögon för anime.

I ett medeltida Japan drabbas unge Ashitaka av en förbannelse som han måste fara iväg för att kunna bryta. Han hamnar så småningom bland krigskamper mellan ett gruvkompani och dess intilliggande skog som är hem åt djur, gudar och magiska varelser. Skogen utgör hemvist åt San, en tjej som där uppfostrats av vargar. San hatar människor men kan åtminstone samsas med Ashitaka. Fred mellan skogen och gruvkompaniet måste fullbordas innan båda sidor lider alltför stora förluster.

Princess Mononoke tillhör Miyazakis mer vuxenorienterade filmer. Blod, våld och avhuggna huvuden förekommer så yngre barn bör inte se den. Manuset är dessutom väldigt komplext med alla konflikter vars inblandade är svåra att märka som onda eller goda. Det gäller faktiskt att hänga med när man tittar för att inte komma bort sig i intrigen. Auteur-regissörens teman om anti-krig, naturvänlighet och ett rubbande av traditionella könsroller finns dock här som ofta annars.

Med runt 550 använda färger och över 80 000 av filmens 144 000 animationsceller personligen korrigerade eller åter-ritade av Miyazaki blir Princess Mononoke ett bländande vackert konstverk. Det finns en enorm styrka i det visuella som definitivt placerar filmen bland de absolut snyggaste någonsin i animationsgenren. Lika ljuv för öronen som för ögonen är den därtill, med ett soundtrack av Joe Hisiashi som går att lyssna på i en evighet.

Det enda jag spontant saknar och som gör att filmen endast hamnar på en fjärdeplats på min lista över regissörens alster är en riktigt gripande sekvens. Jag fastnar inte heller för karaktärerna fullt lika mycket som jag hade önskat. Något som däremot gjorts med bravur är avlägsnandet av både könsroller och av ordningen på gott och ont i striderna.

Jag har funderat på om jag ska vara lite snål och bara ge Princess Mononoke en åtta i slutbetyg eller om jag ska vara mer generös. Som till stor del mästerlig milstolpe i animationsgenren och animevärlden kan en nia faktiskt ändå vara helt på sin plats. Bör förstås ses på Blu-ray för bästa upplevelse!