Topp 10: Soundtracks från TV-serier

Det är generellt mycket lättare att hitta bra original-soundtracks i filmer än i TV-serier tycker jag. En hel del guldkorn från TV-serier står dock givetvis att finna, och här listar jag mina 10 favoriter. Varje OST får två exempel bestående av YouTube-länkar av mig

10. Westworld – Ramin Djawadi

En av de bästa TV-serierna från senare år har förstås ett bra soundtrack. Det är dock inte mycket av seriens storhet som ligger i just musiken, men en tiondeplats gör den sig förtjänt av här ändå.

Länk 1
Länk 2

9. Deadwood – Reinhold Heil, Johnny Klimek

Liksom ovanstående serie ligger storheten främst i skådespeleriet och dialogerna. Musiken hamnar i skymundan, men det ska erkännas att jag verkligen gillar de stämningsfyllda Western-tonerna som Deadwood innehåller.

Länk 1
Länk 2

8. The Pacific – Hans Zimmer, Blake Neely, Geoff Zanelli

Varken själva serien eller dess soundtrack håller samma kvalitet som föregångaren Band of Brothers. Kompositörerna har dock gjort fina jobb, och mindre ska man kanske inte förvänta sig heller när Hans Zimmer sitter vid rodret.

Länk 1
Länk 2

7. Planet Earth II – Hans Zimmer, Jacob Shea, Jasha Klebe

En av två serier på listan jag ännu inte sett, men jag har hunnit lyssna på musiken och tycker den låter riktigt magnifik. Jag skulle kanske ha kunnat ta med fler serier från BBC Earth här, men just musiken till Planet Earth II tycks förtjäna sin medverkan extra väl.

Länk 1
Länk 2

6. Vikings – Trevor Morris

Den andra serien på listan som jag tyvärr inte sett. Soundtracket av Trevor Morris är dock mäktigt och får mig att vilja börja titta på serien.

Länk 1
Länk 2

5. I Mumindalen – Shumio Shiratori

Favoritserien från min barndom har ett ljuvligt soundtrack komponerat av Shumio Shiratori som underligt nog inte har något annat på meritlistan gällande film och TV. Han förtjänar många hyllningar för sitt jobb med Mumindalen.

Länk 1
Länk 2

4. Game of Thrones

För andra gången hamnar Ramin Djwadi på listan. Hans bästa skapelse hittills är soundtracket till Game of Thrones. Mitt favoritstycke kan jag tveklöst utse ”Mhysa” till.

Länk 1
Länk 2

3. Band of Brothers – Michael Kamen

Den bästa krigsserien någonsin har ett storartat soundtrack av tvåfaldigt Oscarsnominerade Michael Kamen. Musiken bidrar effektivt till seriens skyhöga kvalitet.

Länk 1
Länk 2

2. Twin Peaks – Angelo Badalamenti

Namnet på en av de mest stämningsfulla TV-serierna någonsin är Twin Peaks. Soundtracket av Angelo Badalamenti förstärker stämningen avsevärt. Jag minns att när jag först såg serien på DVD brukade jag ofta kolla igenom introt istället för att skippa det, bara för att få höra de sköna tonerna.

Länk 1
Länk 2

1. Berserk – Susumu Hirasawa

En av huvudanledningarna till att denna adaption av den minst sagt mästerliga förlagan blev så lyckad är soundtracket av musikgeniet Susumu Hirasawa. På 00-talet gjorde han även musiken till hyllade animefilmen Paprika. Personligen blir jag som uppslukad av soundtracket till Berserk.

Länk 1
Länk 2

Westworld

west0

Brodern till Christopher Nolan har inte fått lika mycket beröm eller tid i rampljuset som den populäre regissören av The Dark Knight-trilogin. Jonathan Nolan har skapat något på mer egen hand med Westworld vars första säsong nominerades till 3 Golden Globes.

west1

Handlingen utspelar sig i framtiden och kretsar kring en sorts högteknologisk nöjespark för vuxna. I parken får man integrera med androider som besitter en väldigt hög artificiell intelligens och uppvisar klart mänskliga känslor. Dessa androider, som kallas ”hosts” (värdar), är dock inte medvetna om vad som försiggår, och tror i princip att de är vanliga människor som styr sina egna liv. När några av dem får reda på vilka hemligheter som deras existens ruvar på börjar något som kan förvandlas till en dödskamp mellan androider och människor.

west2

Westworld bygger främst på gåtfullhet, spänning och filosofiska teman. Den berör kanske framförallt frågor om fri vilja och vad det innebär att vara mänsklig. Kvalitén är inte sämre än den vi vanligtvis får se av Chris Nolan, så hans bror har alltså lyckats komma helt i nivå med honom. Ett oerhört starkt skådespeleri av bland andra Thandie Newton, Jeffrey Wright, Ed Harris och Anthony Hopkins lyfter även serien till något alldeles extra. Bäst av alla är Evan Rachel Wood som står för en fenomenal insats, och jag bara kliar mig oförstående på huvudet när jag funderar på hur man missade att ge henne den där Guldgloben.

west3

Såvida inte Westworld helt enkelt spårar ur, som som vissa serier kan göra, ser jag inga potentiella hinder för kommande säsonger. I dramaväg är serien bland det bästa jag sett hittills, och börjar man titta får man svårt att sluta. Beroendeframkallning blir inte mycket bättre än såhär.

Stranger Things

stra0

En av de hittills mest hyllade TV-serierna som haft premiär på streamingtjänsten Netflix är Stranger Things. Med en genreblandning av skräck, fantasy, drama och science fiction med mera skildrar den 1980-talets populärkultur, och påminner till stilen om filmer som E.T., Poltergeist och Close Encounters of the Third Kind. Familjevänlighet har den till viss del, men unga barn bör kanske avstå ifrån att titta.

stra1

Joyce Byers (Winona Ryder) är en ensamstående mamma till två barn. När yngsta sonen Will (Noah Schnapp) försvinner spårlöst och övernaturliga händelser tar form i familjens hus förstår de så småningom att hiskeliga krafter måste bekämpas för att rädda Will, vars liv hänger på en skör tråd. Samtidigt har en ung flicka som besitter telekinetiska förmågor rymt ifrån en plats där hon hållits fången hela livet. Familjen kommer att behöva hennes hjälp.

Många av de TV-serier jag följer förknippas med huvudkaraktär och andra som dör och inte klarar sig; Game of Thrones, The Walking Dead och Westworld framförallt. Stranger Things tar inte riktigt samma väger och det känns lite skönt för omväxlings skull. Alla kommer förstås inte helskinnande därifrån heller, men det blir måhända svårare att ta kål på barn som serien kretsar mycket kring.

Barnskådespelarna gör förövrigt lysande jobb, och man har på så sätt lyckats få in Spielberg-nischen som delvis kan bestå av bra barnskådespeleri. Winona Ryder gör även sin bästa rollprestation på ett antal år och var välförtjänt av sin nominering för en Golden Globe.

stra2

Stranger Things är överlag en riktigt bra och spännande serie som jag rekommenderar starkt. Lockas man av skräck, science fiction och mystik kommer man säkert att uppskatta serien. Det ska tilläggas att den dessutom är relativt humorberikad och träffar oftast bra med sin komik. Jag ser fram emot säsong 2.

Mr. Bean

bean0

På många sätt är Mr. Bean en annorlunda TV-serie. Den pågick i 5 år med start 1990 och gjorde internationell storsuccé, men endast 15 avsnitt producerades under åren. Serien är i stort sett en enmansshow av Rowan Atkinson, med bara någon enstaka återkommande karaktär utöver Bean.

bean1

Just Atkinson är den man som tveklöst förtjänar flest hyllningar för serien. Den hade nämligen varit fullständigt omöjlig utan honom. Atkinson har ett speciellt ansikte som man kan kalla komikens största, och med ett alldeles unikt kroppsspråk och minspel som inte går att kopiera gör han karaktären Bean till sin egen som skådespelare. Man kan sannerligen observera många briljanta detaljer i hans gester. Trots att Richard Curtis och Robin Driscoll med flera varit med och skrivit suveräna manus och utvecklat karaktären är det tydligt att ingen känner Bean bättre än vad Atkinson gör.

Vissa avsnitt är sämre än ändra, men på det stora hela håller de hög kvalité allihopa. Min favorit är Merry Christmas Mr. Bean, där man lyckas göra en lek med en julkrubba till något hysteriskt roligt. Fick jag bara rekommendera ett enstaka avsnitt av Mr. Bean så skulle det vara det ovannämnda.

bean2

Om karaktären vet vi egentligen inte mycket. Vi får aldrig veta om han har några föräldrar eller vad han jobbar med. Lider han av någon mentalsjukdom, eller är han rentav en utomjording? Det finns många frågor att ställa, men mystiken kring honom gör honom egentligen ännu mer tilldragande. Korkad och genialisk är han på samma gång, eftersom han oftast ändå lyckas hitta listiga lösningar på problemen han skapar för sig själv.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag placerar Mr. Bean någonstans bland de 10 bästa TV-serierna någonsin.

Gungrave

gungr

Det finns minst sagt mycket skräp inom kategorin TV-spelsadaptioner för film och TV. Undantagen med en kvalitet över medioker är ytterst få i antal. Jag skulle personligen räkna Warcraft till dessa, en filmatisering som jag gillade. Överlägset bäst är dock Gungrave, en animeserie från 2003 som innehar suveränt underhållningsvärde och ett verkligt djup.

gun2

Seriens första avsnitt börjar kort sagt med hur en mystisk man väcks ur en sorts koma och försöker minnas vem han är. I andra avsnittet får vi möta honom när han var i senare tonåren, medlem i ett litet gatugäng tillsammans med några goda vänner. Hans namn är Brandon, hans personlighet är lågmäld och tillbakadragen. Barndomsvännen Harry agerar oftast ledare för gänget och är karismatisk och ambitiös. Tillsammans ansluter de sig till lokala maffian och stiger så småningom högt i rangordningen. Brandon blir en topp-lönnmördare och Harry försöker bli ny maffiaboss. Deras vänskapsband går isär och utvecklas till något helt annat.

gun1

Gungrave är en storslagen maffiahistoria om vänskap, familjeband, lojalitet och hämnd. Ovanlig på flera sätt då den till stor grad involverar action och science fiction, särskilt i seriens andra hälft. Karaktärsutvecklingen hör till seriens styrkor, just något som oftast behövs i animeserier. Det enda negativa jag har att anmärka på är ett någorlunda ojämnt upplägg av storyn.

gun

Jag har inte sett särskilt många animeserier egentligen, men kan gott konstatera att Gungrave står som den näst bästa jag sett, efter storfavoriten Berserk från 1997 såklart. Den lyckas vara riktigt gripande och är mycket av det man aldrig förväntat sig av något baserat på ett TV-spel. Rekommenderas starkt.

 

South Park – säsong 20

Förra året skrev jag ett inlägg om den nittonde säsongen av South Park, om hur otroligt besviken jag var på den. Absolut seriens sämsta säsong någonsin, och jag var orolig att South Park höll på att gå i kras kvalitetsmässigt. Nu såhär efter att nästan samtliga avsnitt av säsong 20 finns ute kan jag säga att jag känner mig glad och lättad, den är nämligen en stor uppryckning från föregående.

south-park-season-20-episode-4-spoilers

Stora delar har naturligtvis handlat om presidentvalet mellan Hillary Clinton och Donald Trump. Mr. Garrison har sminkat ansiktet orange och får agera Trump. Med ytterst respektlösa och sjuka uttalanden liksom hans beteende blir han väldigt lik Trump. Det är förstås svårt att göra parodi på någon som redan är som en parodi på sig själv.

Trey Parker och Matt Stone hade redan ett avsnitt färdigt som visade hur Hillary vann valet och Garrison fick se sig besegrad. Skaparna var dock tvungna att i sista sekund göra många ändringar eftersom Trump vann valet och lämnade dem i chock.

south-park-the-damned

USA har alltså snart en president som i princip är ett internet-troll. Just trollande på internet handlar denna säsong också mycket om, när Kyles pappa Gerald visar vara ett av landets mest ihärdiga och kända sådana. Cartman har dessutom ändrat karaktär och blivit intensivt PK. Det återstår att se hur länge Cartman kan hålla sin nya inställning innan han är tillbaka till sitt gamla jag.

spsps

Säsong 20 har humorn tillbaka, med träffsäkerheten och kreativiteten. En känd figur från ett gammalt avsnitt i serien återvänder i en sorts cameo, danskar får se sig porträtterade i flera avsnitt. Just danskarna är förbaskat roliga med Trey Parkers påhittade danska accent. Två avsnitt återstår av säsongen i skrivande stund. De ska bli intressanta att se.

Game of Thrones

game0

Varning för spoilers!

Efter att ha sett den första säsongen av Game of Thrones för några år sedan skrev jag en recension av den på bloggen. Den känns ganska utdaterad nu, så här kommer en färskare recension. Många säsonger har passerat sedan dess, här kommer jag inte att fokusera på någon särskild, utan mest på serien hittills i helhet. I skrivande stund har jag just sett femte avsnittet av sjätte säsongen, och även läst samtliga böcker upp till senaste ”A Dance with Dragons”.

game1

Att George R.R. Martin är ett geni kan man gott konstatera efter att ha läst böckerna och sett serien. Manusförfattarna och serieteamet lyckas väldigt väl i att få fram hans vision på vita duken, och vad gäller ren spänning överskrids böckerna av serien rentav. Visst går det att bli besviken på att den hittills utelämnat en del intressanta karaktärer, som Coldhands och Lady Stoneheart, men den utelämnar också ganska långsamma händelseförlopp till förmån för dramatik och spänning.

Efter att Sansa räddats från King’s Landing i böckerna får hon det ganska bra i The Vale, där hon provar fina klänningar och leker med unge Robin. Det är ärligt talat småtråkiga kapitel där, så kanske var det bra att Sansa i serien fick en mer händelserik vistelse hos familjen Bolton. Vad som skett har naturligtvis stor påverkan på Sansa som karaktär och på serien som helhet. Den har tagit allt längre steg ifrån böckerna och är numera inte särskilt baserad på dem. Delvis för att den valt egna vägar och delvis för att den hunnit ikapp och förbi.

game2

Bland det mest intressanta med Game of Thrones är alla mysterier och frågor som ger upphov till teorier om vad som ska inträffa. Den är inte alls som Lost, en serie som skapar mysterier utan svar bara för mysteriernas skull, tills att författarna virrat bort sig själva. Game of Thrones har alltid meningar och svar. Detaljerna finns överallt och man kan tydligt se hur säsongerna hänger ihop i sina utvecklingar och i sina karaktärers ageranden. Frågor som dyker upp tidigt redan i första säsongen kan komma att bli besvarade på fantastiskt vis i den femte eller sjätte, och fler svar på fler frågor kan vi säkert räkna med.

game4

Många av oss undrar säkert om Jon verkligen är utomäktenskaplig son till den hedersamma Eddard Stark, eller om han kan vara son till någon annan av mer kungligt blod. Så lyder nämligen en viss populär teori. Är han dessutom ”The one who was promised” av ”The Lord of Light” eller är det Daenerys Targaryen som har den platsen? De röda prästinnorna i olika delar av världen har tydligen skilda åsikter angående detta. Kanske är det Tyrion, den man minst anar. Han har alltid funnits där i mitten och rört om i grytan. När is och eld så småningom kolliderar finns han säkert där i mitten igen, och vinner tronspelet till slut. Bara en lös teori från min sida än så länge dock.

game3

Jag gillar även hur starkt feministisk serien är i hur den skildrar många kvinnors olika kamper för att klara sig i ytterst patriarkala samhällen. Pojkaktiga flickor som Arya passar inte in i normerna om hur flickor ska vara. Hennes syster Sansa passar bättre in i normen, men blir alltmer varse om hur flickor och kvinnor nedvärderas och inte får sina röster hörda, till den grad att hon i sjätte säsongen börjat sätta ner foten rejält. Just Sansas karaktärsutveckling har skaparna gjort ett fint jobb med, även om den gått långsamt så har den på sistone börjat ta bra fart.

Daenerys representerar mest av alla i serien en feministisk ledare som vill ha förändring. Även den lömska och inte helt vänliga Cersei har beklagat sig över könsroller som hon minsann inte alltid trivts med. Yara Greyhoy har försökt bli ledare över Iron Islands och hon vore säkert den bästa ledaren, men hon har fått ganska mycket motstånd just för att hon är kvinna. Ja, listan över seriens feministiska ämnen kan göras lång.

game5

Game of Thrones är fortfarande serien som chockar allra mest i TV-rutan, med sina mord och dödsfall. Den som kommer närmast skulle väl vara The Walking Dead, och den kan säkert ha fler dödsfall i bagaget, men just gällande chocknivån och överraskningarna ligger den i underläge. Sedan har vi den allmänt höga kvalitén på i stort sett allting, från manus till skådespelare, till kostymer och visuella effekter. Game of Thrones är utan tvivel en av historiens bästa serier, och garanterat allra bäst i sin genre. Visst händer det att kvalitén droppar något, men det är sällan. Man har lyckats hålla den skyhög genom alla säsonger hittills och det förtjänar stora eloger. Något jag spontant skulle önska i nuläget är att Aryas historia rappas upp lite mer. Det har blivit mycket fäkta – ramla – repetera på sistone. Förhoppningsvis händer det mer på hennes front snart.

Nu ser jag fram emot resten av säsong 6.