Twin Peaks (2017)

Först passar jag på att varna för spoilers i denna recension.

Den tredje säsongen av Twin Peaks var årets mest framemotsedda TV-serie för min del, tillsammans med sjunde säsongen av Game of Thrones. De två första säsongerna bildar en av de absolut bästa dramaserierna jag sett. Den hade en fantastisk mix av spänning, komik och hänförande surrealism med intressanta karaktärer och en alldeles egen stilbildande atmosfär. Nu har jag sett de 9 första avsnitten av den tredje säsongen och jag upplever att den saknar i princip allt som gjorde de två första säsongerna så bra.

De 3-4 första avsnitten var engagerande. Det kändes som att David Lynch och kompani byggde upp mot någonting som skulle ta fart och ge serien en ordentlig motor. Jag hoppades framförallt på att Cooper skulle botas från sitt autistiska zombieläge efter att han fått i sig kaffe. Cooper var nämligen de två första säsongernas största drivkraft, men här har han blivit mer av ett störande ankare som står för tröttsam lyteskomik. Efter 9 avsnitt har han fortfarande inte tillfrisknat.

Jag hade även hoppats på att få se mer av de gamla karaktärerna. Cafébiträdet Shelly har exempelvis bara fått 2-3 mindre scener hittills. Vissa andra har dykt upp någon enstaka gång utan att tillföra något. Många nya karaktärer kommer och går, också dessa till synes utan riktigt syfte. Jag får nästan intrycket av att denna säsong har ett manus som skrivits av 20 olika författare till vad som egentligen ska vara 20 olika knasiga serier, och så har de tryckt ihop och klippt bort lite varstans till en enstaka serie.

Vissa scener är så bedövande meningslösa och utdragna att jag dessutom undrar om Lynch bara trollar oss. En scen var ungefär 6-7 minuter lång och bestod av ett rockband som spelade på scen. En annan lång scen innehöll en person som stod och sopade golvet i en bar, från samma kameravinkel hela tiden. Det är som att man har maximalt 30 minuters material till varje avsnitt och fyller ut resterande 30 minuter med nonsens som i bästa fall hade platsat bland ”deleted scenes” på en DVD-utgåva.

Det närmast plågsamma åttonde avsnittet innehöll inget tilltalande alls, åtminstone inte för mig. En timmes vansinnigt flum som vissa säkert är intresserade av hitta meningar bakom, men jag känner att jag inte kunde bry mig mindre och kom på mig själv med att snabbspola genom mycket av detta avsnitt. Denna tredje säsong är som en helt annan serie än de två första säsongerna, både till stilen och kvalitén. Jag vet inte om jag orkar se återstående avsnitt.

Bästa Fantasysagorna

Detta inlägg har ursprungligen några år på nacken, men jag har gett det ganska många uppdateringar till texten, med några nya länkar och bilder. Rangordningen har även justerats en aning. Någon ny fantasysaga har jag ännu inte lagt till, men hoppas förstås kunna göra det i framtiden.

Jag delger alltså mina favoritsagor inom fantasygenren här. Dessa finns i olika format som filmer, TV-serier, böcker och manga/serietidningar. Därför är de också väldigt svåra att rangordna och jämföra med varandra, men jag har helt enkelt försökt ranka dem efter hur mycket jag gillar dem. Jag tar inte med någon som hittills bara består av exempelvis någon enstaka film, utan sådana som sträcker sig längre än så.

8. Pirates of the Caribbean

Denna charmiga piratsaga tog filmvärlden med storm först 2003. Till stor del var det Johnny Depps förtjänst efter hans fenomenala rollprestation. Själva huvudkaraktären är dessutom en av filmhistoriens guldpärlor. Tyvärr håller de senaste filmerna i serien inte samma klass som de två första, därför måste det bli en blygsam sistaplats på listan här. Jack Sparrows eskapader gillar jag dock mycket överlag.

Bästa musikstycket.

7. I Mumindalen

Tidernas bästa barnprogram skulle jag räkna animeserien I Mumindalen som. Jag älskade den när jag var barn. Framförallt var det kanske spänningen, mystiken och skräckdelarna som lockade. Serien kan i princip kallas skräck för barn, delvis. Här finns spöken, monster, häxor och trollkarlar. Däribland existerar Mårran, kanske det mest skrämmande monstret som någonsin skapats, åtminstone om man sätter henne i relation till att hon förekommer i en barnserie. De svenskfinska röstskådespelarna gör ett väldigt bra jobb, och originalmusiken av japanen Shumio Shiratori är förbluffande högklassigt.

Smårolig scen.
Musikstycke 1.
Musikstycke 2.

6. Warcraft

Warcraft-universumet är definitivt ett av de mest omfattande på listan gällande karaktärer och berättelser. Filmen av Duncan Jones från 2016 utforskar bara en ytterst liten bråkdel av det. Jag har mest tagit del av sagan via spelen Warcraft 3 och World of Warcraft, samt en och annan nördig YouTube-kanal dedikerad till berättelserna. Personligen skulle jag gärna se filmer om bland andra Arthas Menethil som syns i trailern till Wrath of the Lich King här nedan. World of Warcraft har ett otroligt bra soundtrack ska tilläggas också.

Officiel kortfilm om Gul’dan.
Officiel kortfilm om Durotan.
Wrath of the Lich King – trailer.
Mists of Pandaria – trailer.

5. Harry Potter

Den första boken om Harry Potter var den första romanen jag någonsin läste ut frivilligt. Jag var 11 eller 12 år då och fastnade ganska snabbt för J.K. Rowlings trollkarlsvärld. Böckerna är mästerverk för mig, filmerna är mer ojämna och når inte förlagornas höjder. Fina jobb gjordes dock i att överföra sagan på vita duken. Harry Potter känns som en relativt stor del av min uppväxt.

John Williams suveräna ledmotiv.

4. Star Wars

Rymdeposet som gjorde George Lucas till en mäktig man behöver ingen närmare presentation. Jag älskar originaltrilogin och har sett den många gånger. Prequel-trilogin lyfter faktiskt sagan på det stora hela, även om de två första filmerna i den har många feta brister. Det nyare tillskottet The Force Awakens gillade jag skarpt, men jag höll däremot på att somna av den fristående Rogue One.

Trailer till Episod I – VI.
Hemmagjord trailer inkluderande The Force Awakens.

3. Game of Thrones
game
Fantasyserien från HBO har blivit ett fenomen. De många komplexa karaktärerna och deras utvecklingar finns i toppen på listan över allt som fängslar publiken med Game of Thrones. Kvalitén är förstklassig i stort sett överallt. Serien kan jämföras med The Wire på det sättet, och även på det att dialoger får betydligt mer utrymme än actionsekvenser. Förlagsromanerna av George R.R. Martin är inte mindre storslagna, med visst undantag för ”A Dance with Dragons” som har för många händelsefattiga kapitel.

Perfekt trailer.

2. The Lord of the Rings / Tolkiens värld

Peter Jacksons första trilogi består av mina absoluta favoritfilmer. De startade mitt filmintresse och jag hade säkert aldrig haft denna blogg utan dem. Prequel-filmerna om Bilbos äventyr uppskattar jag också redigt, särskilt den första som är helt fantastisk. Tolkiens böcker blir tradiga ibland men jag imponeras över att han lade ner så mycket tid på karaktärer, språk och historia med mera.

Trailer till första trilogin.
Bästa musikstycket.

1. Berserk

Den bästa sagan någonsin råkar även vara den troligtvis minst kända, åtminstone i västvärlden. Berserk är namnet på en mangaserie av japanen Kentaro Miura. Mangan är en extremt mörk, våldsam och skräckfylld medeltida fantasy som får Game of Thrones att framstå som My Little Pony. 1997 gjordes en suverän animeadapation av mangans första delar, som helst ska ses med de japanska originalrösterna. Nya filmer samt en nyare serie har även gjorts, men dessa bör tyvärr undvikas då de är mer eller mindre usla. Ska man någonsin läsa en manga i sitt liv så är det denna. Det finns inte heller någom animeserie i världen som jag rekommenderar framför den från 1997.

Kort rekommendationsvideo om varför Berserk bör läsas.
Hemmasnickrad musikvideo om mangan.
Musikstycke från animeserien.
Musikstycke #2 från animeserien.

Topp 10: Soundtracks från TV-serier

Det är generellt mycket lättare att hitta bra original-soundtracks i filmer än i TV-serier tycker jag. En hel del guldkorn från TV-serier står dock givetvis att finna, och här listar jag mina 10 favoriter. Varje OST får två exempel bestående av YouTube-länkar av mig

10. Westworld – Ramin Djawadi

En av de bästa TV-serierna från senare år har förstås ett bra soundtrack. Det är dock inte mycket av seriens storhet som ligger i just musiken, men en tiondeplats gör den sig förtjänt av här ändå.

Länk 1
Länk 2

9. Deadwood – Reinhold Heil, Johnny Klimek

Liksom ovanstående serie ligger storheten främst i skådespeleriet och dialogerna. Musiken hamnar i skymundan, men det ska erkännas att jag verkligen gillar de stämningsfyllda Western-tonerna som Deadwood innehåller.

Länk 1
Länk 2

8. The Pacific – Hans Zimmer, Blake Neely, Geoff Zanelli

Varken själva serien eller dess soundtrack håller samma kvalitet som föregångaren Band of Brothers. Kompositörerna har dock gjort fina jobb, och mindre ska man kanske inte förvänta sig heller när Hans Zimmer sitter vid rodret.

Länk 1
Länk 2

7. Planet Earth II – Hans Zimmer, Jacob Shea, Jasha Klebe

En av två serier på listan jag ännu inte sett, men jag har hunnit lyssna på musiken och tycker den låter riktigt magnifik. Jag skulle kanske ha kunnat ta med fler serier från BBC Earth här, men just musiken till Planet Earth II tycks förtjäna sin medverkan extra väl.

Länk 1
Länk 2

6. Vikings – Trevor Morris

Den andra serien på listan som jag tyvärr inte sett. Soundtracket av Trevor Morris är dock mäktigt och får mig att vilja börja titta på serien.

Länk 1
Länk 2

5. I Mumindalen – Shumio Shiratori

Favoritserien från min barndom har ett ljuvligt soundtrack komponerat av Shumio Shiratori som underligt nog inte har något annat på meritlistan gällande film och TV. Han förtjänar många hyllningar för sitt jobb med Mumindalen.

Länk 1
Länk 2

4. Game of Thrones

För andra gången hamnar Ramin Djwadi på listan. Hans bästa skapelse hittills är soundtracket till Game of Thrones. Mitt favoritstycke kan jag tveklöst utse ”Mhysa” till.

Länk 1
Länk 2

3. Band of Brothers – Michael Kamen

Den bästa krigsserien någonsin har ett storartat soundtrack av tvåfaldigt Oscarsnominerade Michael Kamen. Musiken bidrar effektivt till seriens skyhöga kvalitet.

Länk 1
Länk 2

2. Twin Peaks – Angelo Badalamenti

Namnet på en av de mest stämningsfulla TV-serierna någonsin är Twin Peaks. Soundtracket av Angelo Badalamenti förstärker stämningen avsevärt. Jag minns att när jag först såg serien på DVD brukade jag ofta kolla igenom introt istället för att skippa det, bara för att få höra de sköna tonerna.

Länk 1
Länk 2

1. Berserk – Susumu Hirasawa

En av huvudanledningarna till att denna adaption av den minst sagt mästerliga förlagan blev så lyckad är soundtracket av musikgeniet Susumu Hirasawa. På 00-talet gjorde han även musiken till hyllade animefilmen Paprika. Personligen blir jag som uppslukad av soundtracket till Berserk.

Länk 1
Länk 2

Westworld

west0

Brodern till Christopher Nolan har inte fått lika mycket beröm eller tid i rampljuset som den populäre regissören av The Dark Knight-trilogin. Jonathan Nolan har skapat något på mer egen hand med Westworld vars första säsong nominerades till 3 Golden Globes.

west1

Handlingen utspelar sig i framtiden och kretsar kring en sorts högteknologisk nöjespark för vuxna. I parken får man integrera med androider som besitter en väldigt hög artificiell intelligens och uppvisar klart mänskliga känslor. Dessa androider, som kallas ”hosts” (värdar), är dock inte medvetna om vad som försiggår, och tror i princip att de är vanliga människor som styr sina egna liv. När några av dem får reda på vilka hemligheter som deras existens ruvar på börjar något som kan förvandlas till en dödskamp mellan androider och människor.

west2

Westworld bygger främst på gåtfullhet, spänning och filosofiska teman. Den berör kanske framförallt frågor om fri vilja och vad det innebär att vara mänsklig. Kvalitén är inte sämre än den vi vanligtvis får se av Chris Nolan, så hans bror har alltså lyckats komma helt i nivå med honom. Ett oerhört starkt skådespeleri av bland andra Thandie Newton, Jeffrey Wright, Ed Harris och Anthony Hopkins lyfter även serien till något alldeles extra. Bäst av alla är Evan Rachel Wood som står för en fenomenal insats, och jag bara kliar mig oförstående på huvudet när jag funderar på hur man missade att ge henne den där Guldgloben.

west3

Såvida inte Westworld helt enkelt spårar ur, som som vissa serier kan göra, ser jag inga potentiella hinder för kommande säsonger. I dramaväg är serien bland det bästa jag sett hittills, och börjar man titta får man svårt att sluta. Beroendeframkallning blir inte mycket bättre än såhär.

Stranger Things

stra0

En av de hittills mest hyllade TV-serierna som haft premiär på streamingtjänsten Netflix är Stranger Things. Med en genreblandning av skräck, fantasy, drama och science fiction med mera skildrar den 1980-talets populärkultur, och påminner till stilen om filmer som E.T., Poltergeist och Close Encounters of the Third Kind. Familjevänlighet har den till viss del, men unga barn bör kanske avstå ifrån att titta.

stra1

Joyce Byers (Winona Ryder) är en ensamstående mamma till två barn. När yngsta sonen Will (Noah Schnapp) försvinner spårlöst och övernaturliga händelser tar form i familjens hus förstår de så småningom att hiskeliga krafter måste bekämpas för att rädda Will, vars liv hänger på en skör tråd. Samtidigt har en ung flicka som besitter telekinetiska förmågor rymt ifrån en plats där hon hållits fången hela livet. Familjen kommer att behöva hennes hjälp.

Många av de TV-serier jag följer förknippas med huvudkaraktär och andra som dör och inte klarar sig; Game of Thrones, The Walking Dead och Westworld framförallt. Stranger Things tar inte riktigt samma väger och det känns lite skönt för omväxlings skull. Alla kommer förstås inte helskinnande därifrån heller, men det blir måhända svårare att ta kål på barn som serien kretsar mycket kring.

Barnskådespelarna gör förövrigt lysande jobb, och man har på så sätt lyckats få in Spielberg-nischen som delvis kan bestå av bra barnskådespeleri. Winona Ryder gör även sin bästa rollprestation på ett antal år och var välförtjänt av sin nominering för en Golden Globe.

stra2

Stranger Things är överlag en riktigt bra och spännande serie som jag rekommenderar starkt. Lockas man av skräck, science fiction och mystik kommer man säkert att uppskatta serien. Det ska tilläggas att den dessutom är relativt humorberikad och träffar oftast bra med sin komik. Jag ser fram emot säsong 2.

Mr. Bean

bean0

På många sätt är Mr. Bean en annorlunda TV-serie. Den pågick i 5 år med start 1990 och gjorde internationell storsuccé, men endast 15 avsnitt producerades under åren. Serien är i stort sett en enmansshow av Rowan Atkinson, med bara någon enstaka återkommande karaktär utöver Bean.

bean1

Just Atkinson är den man som tveklöst förtjänar flest hyllningar för serien. Den hade nämligen varit fullständigt omöjlig utan honom. Atkinson har ett speciellt ansikte som man kan kalla komikens största, och med ett alldeles unikt kroppsspråk och minspel som inte går att kopiera gör han karaktären Bean till sin egen som skådespelare. Man kan sannerligen observera många briljanta detaljer i hans gester. Trots att Richard Curtis och Robin Driscoll med flera varit med och skrivit suveräna manus och utvecklat karaktären är det tydligt att ingen känner Bean bättre än vad Atkinson gör.

Vissa avsnitt är sämre än ändra, men på det stora hela håller de hög kvalité allihopa. Min favorit är Merry Christmas Mr. Bean, där man lyckas göra en lek med en julkrubba till något hysteriskt roligt. Fick jag bara rekommendera ett enstaka avsnitt av Mr. Bean så skulle det vara det ovannämnda.

bean2

Om karaktären vet vi egentligen inte mycket. Vi får aldrig veta om han har några föräldrar eller vad han jobbar med. Lider han av någon mentalsjukdom, eller är han rentav en utomjording? Det finns många frågor att ställa, men mystiken kring honom gör honom egentligen ännu mer tilldragande. Korkad och genialisk är han på samma gång, eftersom han oftast ändå lyckas hitta listiga lösningar på problemen han skapar för sig själv.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag placerar Mr. Bean någonstans bland de 10 bästa TV-serierna någonsin.

Gungrave

gungr

Det finns minst sagt mycket skräp inom kategorin TV-spelsadaptioner för film och TV. Undantagen med en kvalitet över medioker är ytterst få i antal. Jag skulle personligen räkna Warcraft till dessa, en filmatisering som jag gillade. Överlägset bäst är dock Gungrave, en animeserie från 2003 som innehar suveränt underhållningsvärde och ett verkligt djup.

gun2

Seriens första avsnitt börjar kort sagt med hur en mystisk man väcks ur en sorts koma och försöker minnas vem han är. I andra avsnittet får vi möta honom när han var i senare tonåren, medlem i ett litet gatugäng tillsammans med några goda vänner. Hans namn är Brandon, hans personlighet är lågmäld och tillbakadragen. Barndomsvännen Harry agerar oftast ledare för gänget och är karismatisk och ambitiös. Tillsammans ansluter de sig till lokala maffian och stiger så småningom högt i rangordningen. Brandon blir en topp-lönnmördare och Harry försöker bli ny maffiaboss. Deras vänskapsband går isär och utvecklas till något helt annat.

gun1

Gungrave är en storslagen maffiahistoria om vänskap, familjeband, lojalitet och hämnd. Ovanlig på flera sätt då den till stor grad involverar action och science fiction, särskilt i seriens andra hälft. Karaktärsutvecklingen hör till seriens styrkor, just något som oftast behövs i animeserier. Det enda negativa jag har att anmärka på är ett någorlunda ojämnt upplägg av storyn.

gun

Jag har inte sett särskilt många animeserier egentligen, men kan gott konstatera att Gungrave står som den näst bästa jag sett, efter storfavoriten Berserk från 1997 såklart. Den lyckas vara riktigt gripande och är mycket av det man aldrig förväntat sig av något baserat på ett TV-spel. Rekommenderas starkt.