Only Yesterday

Titel: Only Yesterday (Omohide poro poro)
År: 1991
Längd: 118 min
Genre: Animation | Drama | Romantik
Regissör: Isao Takahata
Skådespelare: Miki Imai, Toshirô Yanagiba, Youko Honna, Mayumi Iizuka

Studio Ghibli’s Only Yesterday fick biopremiär i Japan redan 1991, men Disney som ägde rättigheterna till amerikansk distribution såg till att filmen inte fick någon sådan i USA. Det tabubelagda temat menstruation avskräckte nämligen Disney, och de beviljades inte klippa i filmen heller på grund kontraktet med Ghibli. Inhemskt gick det desto bättre när detta romantikdrama blev årets största succé.

Året är 1982. 27-åriga kontorsarbeterskan Taeko tar några veckors semester från sitt jobb i Tokyo för att åka ut på landet. Under förberedelserna och framförallt under resen tänker hon tillbaka på sitt barndomsliv. Taeko minns bland annat hur hon som mellanstadieelev mötte sin första förälskelse, åt sin första ananas, uppträde i skolpjäs och fick ett ansiktsslag av sin far. Det visar sig att Taekos minnen och hennes gamla barndoms-själ kommer att påverka hennes framtid.

Jag har funderat på om Japan är ett mer progressivt land än USA gällande feminism och jämställdhet. Landets bättre animefilmer kan bestämt ge sken av att så är fallet. Bland dessa finns Only Yesterday som var utmanande med sitt nämnda mens-tema. Regissören bakom den är ingen mindre än Isao Takahata som regisserade mästerverket Eldflugornas grav ett par år dessförinnan. De har sina klara kontraster, men djärva är de båda.

Animeringen är skickligt utförd. Huvudpersonens tillbakablickar innehåller färre detaljer och är inte fullt lika färggranna. Man vill förstås reflektera äkta barndomsminnen som tenderar att inte ha alla beståndsdelar på plats. Den visuella biten ackompanjeras av ett fint soundtrack. Slutscenen må ha varit en smula kliché, men samtidigt så underbar att den lyfter helheten en god nivå.

Kritikerna har varit positiva då Only Yesterday fått 100% på RottenTomatoes med över 50 recensioner räknade. Filmen är en i övrigt underskattad och alltför länge förbisedd guldpärla. Den lämpar sig generellt bättre för ungdomar och vuxna än för barn tror jag.