Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl

Titel: Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl
År: 2003
Längd: 143 min
Genre: Action | Äventyr | Fantasy
Regissör: Gore Verbinski
Skådespelare: Johnny Depp, Keira Knightley, Orlando Bloom, Geoffrey Rush, Jonathan Pryce, Jack Davenport

Bland alla de härliga rullar som bjöds på under förträffliga filmåret 2003 fanns The Curse of the Black Pearl, den var inte sen att dra in stora pengar. Många trodde på en flopp, det var längesedan piratfilmer gjort succé och denna var inspirerad av något så fjuttigt som en karusell. Men med rätta medel kan vilken genre som helst få nytt liv.

Piratkapten Barbossa (Geoffrey Rush) och hans besättning har drabbats av en förbannelse som de gärna skulle bryta. De måste därför ha tag i ett aztekiskt guldmynt som fattas bland de behövande åttahundra. De måste även ha blodet från avlidne piraten Bootstrap Turner, och det enda sättet att få tag i det är genom Bootstraps son, smeden William Turner (Orlando Bloom). Av misstag tar de istället Williams älskade Elizabeth Swann (Keira Knightley). När William får reda på detta vill han rädda henne. Då måste han dock ta hjälp av halvgalne piraten Jack Sparrow (Johnny Depp) som sitter i häktet. Sparrow vill återta skeppet ”The Black Pearl” som stals från honom av Barbossa efter myteri.

Det är ingen hemlighet att den största anledningen till att filmen blev en sådan framgång börjar på Johnny och slutar på Depp. Han improviserade rätt mycket och gav sin karaktär en catch-phrase i form av ”Savvy?”. När man hör att Michael Keaton och Jim Carrey var påtänka som Jack kan man lätt rysa av obehag, tur att det blev som det blev när Depp fick rollen.

Manuset är välskrivet så det ryker om det, författarna hade minsann ett flyt som tyvärr inte hållit i sig genom hela serien, den består nu av fyra filmer. Alltmedan de tappade gnistan gjorde Depp detsamma. I The Curse of the Black Pearl är han betydligt vassare än i senaste On Stranger Tides. Vid sidan står rutinerade Geoffrey Rush och spelar karismatisk stygging, han är inte svår att gilla.

Verbinski & Co håller fart och fläkt uppe och låter inte någon av de 140 minuterna gå till spillo. De skapade en ypperlig matinéfilm, en värdig arvtagare till 80-talets Indiana Jones, om man får kalla den det.