Titel: Life of Pi
År: 2012
Längd: 127 min
Genre: Drama | Äventyr
Regissör: Ang Lee
Skådespelare: Suraj Sharma, Irrfan Khan, Ayush Tandon, Rafe Spell
Slumdom Millionaire möter Cast Away, så kan man nästan beskriva Life of Pi som mottagits av stort beröm. Tur var det väl att skicklige Ang Lee hamnade i regisstörstolen och inte föredettingen M. Night Shyamalan som tidigare var påtänkt.
Filmen börjar hos den vuxne familjefadern Pi Patel (Irrfan Khan) som påstår sig ha en otrolig berättelse att dela med sig av åt en författare (Rafe Spell). Pi berättar om hur han som tonåring (spelad av Suraj Sharma) miste sin familj vid en skeppsförlisning. På skeppet fanns många djur ombord. Pi klarade sig med hjälp av en livbåt, och han upptäckte att han inte var ensam där. En fullvuxen tiger befann sig på livbåten, och denna tiger blev hans enda sällskap under de hundratals dagarna han befann sig ute på öppet hav.
Till stor del innehåller Life of Pi njutbar filmmagi av högsta mått. Historien är förbluffande, men inte så att den är helt otrovärdig. Man kan säga att det handlar om realistisk magi. Ang Lee spelar på rätt strängar och det vore inte fel att ge Oscarstatyetten för bästa regi till honom.
Komponenterna foto och musik spelar viktiga roller för en film som denna, och de sviker inte det minsta här. Jag håller tummarna för att Mychael Danna tilldelas en guldgubbe för sin musik. Det enda jag känner för att kritisera lite är speltiden som är en smula för kort, jag ville se mer, och bandet mellan de två huvudfigurerna hade gärna fått utvecklas ytterligare.
Sammanfattningsvis är Life of Pi en suverän film som tål att ses många gånger, kanske den känslosamt mest gripande jag sett hittills av alla från 2012. Rekommenderas varmt.
Voldo's Filmblogg 
Speltiden för kort? Hmm, ja, kanske jämfört med alla mastodontfilmer på närmare 3 timmar som vi ser nu för tiden. Men faktum är att jag tyckte filmen var lite seg där ute till havs i livbåten. Det som dock sänkte filmen för mig var slutet och den M. Night Shyamalan-aktiga ;) twisten.
http://jojjenito.wordpress.com/2013/01/11/life-of-pi/
Jag har en tendens att gilla långa filmer, när de är riktigt bra vill jag gärna se lite mer än två timmar. Men det finns undantag.
Åå jag är så ledsen att jag inte har kunnat se denna innan Oscarsgalan men men.. kan inte hinna med allt :/
Du har resten av livet på dig nu dock. :)