Titel: Scott Pilgrim vs. the World
År: 2010
Längd: 112 min
Genre: Action | Komedi | Romantik | Fantasy
Regissör: Edgar Wright
Skådespelare: Michael Cera, Mary Elizabeth Winstead, Ellen Wong, Kieran Culkin, Jason Schwartzman
För första gången uteblir radarparet Simon Pegg och Nick Frost i en av Edgar Wrights långfilmer. Scott Pilgrim vs. the World är hans tredje, ännu en gång en actionkomedi, dock med bisarra inslag av fantasy.
22-årige gitarristen Scott Pilgrim (Michael Cera) spelar i ett rockband som strävar efter att stiga in i rampljuset. Han dejtar en yngre high-school tjej, Knives Chau (Ellen Wong), men känner inga kärleksgnistor emellan dem. På en fest får han syn på Ramona Flowers (Mary Elizabeth Winstead), en tjej som just flyttat in i närheten. Scott kan inte slita blicken från henne och lyckas efter en del möda få henne att börja dejta honom. Problemet är nu att han dejtar två tjejer samtidigt och att den nya tjejen har sju onda ex-partners som måste besegras innan han kan vinna hennes hjärta.
Problemet med Scott Pilgrim vs. the World är att den blir för mycket, galenskaperna skruvas upp till höga höjder och blir mest bara konstiga utan att vara kul. Wrights föregående verk älskar jag, de har en rapp och häftig stil med absurditeter som aldrig spårar ur, de var mer ”lagom”. Det enda jag riktigt uppskattar med Scott Pilgrim är den måttligt sköna dialogen.
Man får aldrig något grepp om varför huvudkaraktären måste ha ihjäl flera människor i TV-spels-anda. Han plockar poäng och extraliv här och där som om det vore helt naturligt, så gissningsvis utspelas filmen i en värld vars händelser lika gärna kunde ha ägt rum i Tekken, Sonic eller Super Mario. Jag gillar att spela spel, men det är inte lika underhållande att se på när någon annan spelar. I detta fall är Scott Pilgrim spelaren, inte jag, då blir det halvtråkigt och oengagerande.
Voldo's Filmblogg 
”Jag gillar att spela spel, men det är inte lika underhållande att se på när någon annan spelar” – Det är precis mitt problem med Scott Pilgrim. Hela filmen är som en enda lång berättardel i vilket tv-spel som helst. Man väntar bara på att få spela själv.
Att se på när någon annan spelar är bland det värsta som finns, men jag tyckte ändå att dn här filmen var underhållande (fastän Wrights andra filmer utklassar denna). Jag såg den på bio och tror nog att jag inte skulle kunna uppskatta den lika bra på tv/dvd.
En ganska trist film. Det var ett roligt grepp i början men jag tröttnade snabbt och det blev bara fjantigt.