Titel: Forrest Gump
År: 1994
Längd: 142 min
Genre: Drama | Romantik
Regissör: Robert Zemeckis
Skådespelare: Tom Hanks, Robin Wright, Gary Sinise, Mykelti Williamson, Sally Field
Jag var bara runt 10 år gammal när jag såg Forrest Gump för första gången, en film som tog mig med storm och blev en omedelbar favorit. Något som utmärker favoritfilmer hos mig är hur jag kan se dem otaliga gånger och aldrig upphöra att trollbindas av dem. Precis så är det med Forrest Gump som är en odödlig uppvisning i sann filmmagi.
På en busshållsplats sitter medelåldersmannen Forrest Gump (Tom Hanks) och väntar på en buss som ska föra honom till sin barndomsvän Jenny (Robin Wright). Problemet med Forrest är hans låga intelligens, men där den brister finns ett överflödigt hjärta. Pratglad som han är börjar han tala lite försiktigt med kvinnan bredvid honom på bänken, och medan hans tankar flyter iväg bland gamla minnen berättar han om sin svåra barndom, hur han mötte sitt livs kärlek, hur han blev krigshjälte, miljonär och hur han träffade personer såsom John Lennon, Elvis Presley och John F. Kennedy. Personerna han berättar sina historier för avlöser varandra på busshållsplatsen. Somliga tror att han är en tokstolle som bara ljuger, andra blir berörda av de fascinerande sakerna han berättar om.
Kort summerat tycker jag att Hanks gör en av tidernas bästa rollprestationer då han spelar en av tidernas främsta filmkaraktärer i en av tidernas bästa filmer. Tillika huvudpersonens stora hjärta har även filmen ett sådant. Att blanda in så många känslor i en och samma film och få dem att fungera på publiken är inte det lättaste, men här lyckas man få folk att skratta, gråta och lämna filmvisningen med en högst behaglig må-bra-känsla.
Det finns enormt många positiva saker med Forrest Gump som jag skulle kunna rabbla upp, men jag tänker hålla recensionen relativt kort ändå. Det är ju som de flesta vet en av världens mest kända filmer jag skriver om, och att inte beskriva filmen på ett sätt som miljoner andra människor redan gjort blir nog svårt. Jag tänker i alla fall slå ett slag för det vackra fotot som visar fina miljöer och solnedgångar man kan stirra på hur länge som helst.
Ett trevligt budskap som filmen tilldelar oss är att man inte nödvändigtvis behöver en skarp gärna för att åstadkomma värdig framgång och heroiska dåd, ett gott hjärta kan räcka lång väg. På pappret ses historien om den lågintelligente mannen som blir hjälte mycket osannolik och kanske rentav löjlig, men Zemeckis & Co får den att framstå som om den kunde ha ägt rum på riktigt. Ser man inte denna film innan man dör går man verkligen miste om något.
Voldo's Filmblogg 
Jag såg Forrest Gump på bio tre gånger samma vecka. Hade jag haft tid hade jag sett den tre gånger till. :)
Den är bra men blir konstigt nog lite seg i mitten tycker ofta att filmer känns för långa.
Verkligen en fantastisk film, men som filmitch säger så blir den lite seg. Det är jättekonstigt, men varje gång jag har sett den så har jag upplevt en stor seghetskänsla vid ungefär samma parti varje gång.
Väldigt mysko, speciellt eftersom jag sällan har så mycket emot långa filmer. I alla fall inte så länge de är riktigt bra och är ju gamle Forrest.
Jag sitter verkligen på gärdsgården när det gäller Forrest. Å ena sidan hjärtevärmande, snygg och rolig. Å andra sidan sockrig och klyschig. Störde mig på att man putsat upp honom rätt rejält från boken, där inte minst språket var betydligt grövre.
Helt klart en av de ”stora” filmerna i modern tid. Kan möjligen hålla med lite om tempot i vissa delar men helheten är galet bra, överlag är det ju också en magnifik vandring genom den amerikanska historien från 50-talet och framåt.
Hanks gör självklart något av sitt livs roll.
Men som Bilderord skriver; det hade varit kul om Gump fått vara så oborstad och plump som han är i boken! :-)
Jag visste inte ens att det fanns en bok. Där ser man. Är den läsvärd? :)
Jag läste boken efter att jag sett filmen och blev irriterad. På boken. Jag älskade ju filmen och det var så mycket i boken som inte var med.
Jag är en sån där som inte tycker om filmen särskilt mycket. Håller i princip med Bilderord. Alldeles för klyschig. Men också icke-realism av värsta slag. Filmen visar upp en idealvärld som Forrest lever i, en värld som är väldigt, väldigt långt borta från verkligheten. Förvisso enormt välgjord och även välspelad, men annars har jag faktiskt inte så mycket mer gott att säga.
Ja boken var jäkligt underhållande…fast lite grövre då…mer svart humor. Finns t o m en fortsättning (!) har jag för mig, som jag dock inte läst…
I övrigt: klart den är klyschig, tror hela idéen bygger på det. Boken var mörkare och mer en känga åt det amerikanska samhället. Hollywood var nog självklart mer intresserat av att forma en liten hjälte, en underdog som vi kunde ta till oss som tittare. Den lille mannen som inte fattade något, men ändå lyckades med allt. Zemeckis valde uppenbarligen att mer betrakta landets utveckling från 50-talet än att ta ställning. Historien i filmform fokuserar ju enbart på Gumps välbefinnande och godheten som tycks finnas överallt. Superorealistiskt javisst, men en härlig filmkänsla. Det fantastiska med filmkonsten är ju att den kan få vara både nattsvart, diskbänksrealistisk eller galet fantasifull, och ändå ha så stort värde. :-)
Men att Gumps värld är en idealvärld är ju lite av grejen. På grund av hans handikapp kan han inte förstå varför vissa saker fungerar som de gör och varför det finns elaka människor. Det stör jag mig inte så mycket.
Jag saknar bara den där medkänslan mitt i allt historieberättande. Även om jag gillar Gumpen, så räcker hans livsöde inte riktigt till för att slå till mig i magen (det brukar vara den kroppsdel som får ge vika för riktigt riktigt bra filmer).
”Forrest Gump” är ännu en film i raden som jag behöver se om, men jag har ett väldigt bra minne av den, dvs att det var en väldigt bra film.
Riktigt bra skrivet. Inte lätt att skriva om sina favoritfilmer, jag har försökt men det gick inte bra. Det var så mycket jag ville säga men jag visste inte hur jag skulle tackla det. Nu har du inspirerat mig att försöka igen!
Gillar också Forrest Gump starkt. En väldigt, väldigt bra film.
En fantastisk film som var på tok för länge sedan jag såg… Den ska ses igen någon kväll.
Underbar liten klassiker! =)
För mig hade forrest varit en fullpoängare om det faktiskt hade visat sig att han bara satt och ljög på bänken. Vill minnas att det fanns ett läge mot slutet där man lätt kunnat gjort ett sådant slut.
Det hade varit klockrent.
Haha, nja, jag vet inte om jag hade gillat filmen lika mycket om den slutat så. :P
Åhhh, DEN filmen hade jag älskat! Det hade ju totalt avväpnat all sirap som man nu vadade igenom.
Bilderord: Japp, kunde inte sagt det bättre själv.