Titel: Finding Nemo
År: 2003
Längd: 100 min
Genre: Animation | Äventyr | Komedi
Regissörer: Andrew Stanton, Lee Unkrich
Skådespelare: Albert Brooks, Ellen DeGeneres, Alexander Gould, Willem Defoe, Geoffrey Rush, Eric Bana
Filmåret 2003 är det bästa någonsin i min bok, en av anledningarna till det stavas Finding Nemo. Pixar har fortfarande inte överträffat detta färgglada verk som ett par år efter biopremiären resulterade i den mest sålda DVD-utgåvan någonsin.
Clownfisken Marlin (Albert Brooks) är en ensamstående och överbeskyddande förälder till Nemo (Alexander Gould). När Marlin blir för strikt simmar Nemo demonstrativt ut mot en båt, det slutar med att han tillfångatas av en dykare. De far iväg med båten och Marlin skyndar förtvivlat efter men tappar tillslut bort den. Strax möter han den stollige fisken Dory (Ellen DeGeneres) som tycks kunna hjälpa honom. Tillsammans far de igenom ett hav av faror och mysterier för att rädda Nemo.
Rent visuellt rankar jag verkligen Finding Nemo som en av tidernas bästa filmer, tack vare sin storartade animationskvalitet och påtagliga detaljrikedom. Mycket finns att upptäcka i bakgrunden, man kan gott se filmen flera gånger och alltid uppmärksamma något nytt. Just därför bör man verkligen se den på Blu-ray om tillfälle ges.
Andrew Stanton och kompani visar prov på sanslös kreativitet när de staplar upp minnesvärda sekvenser med många sorters märkliga varelser. De korkade fiskmåsarna tillhör mina favoriter. Dory är dock på gränsen till irriterande ibland, en av få svagheter jag kan utpeka.
Alla barn borde få ta del av Finding Nemo som fängslar publiken från första till sista rutan. Inom animationsgenren har endast The Lion King och Spirited Away högre värden hos mig. Mästerverk, stark nia blir betyget.
Såg filmen på bio – kanske var förväntningarna för höga men det har aldrig klickat mellan mig och Nemo. Den var så trist att jag fick sitta och kämpa mot sömnen. Vistt är den otroligt snygg men ack så trist. Är dock väl medveten om jag är i minoritet här ja kanske tom ensam om att tycka det. Pixar och deras filmer gillar jag dock överlag.
Jaha, trist tillhör verkligen inte min beskrivning av filmen. :)
Troligtvis borde jag se om filmen med nya fräscha ögon någon gång och hoppas på en bättre titt.
Vi såg denna på bio relativt nyligen, kul att de gamla filmerna kommer upp på bioduken igen fast i 3D. Nu är det bara att vänta på uppföljaren!
Ja, hoppas uppföljaren blir lika bra.