Blade Runner 2049

Titel: Blade Runner 2049
År: 2017
Längd: 164 min
Genre: Drama | Sci-Fi
Regissör: Denis Villeneuve
Skådespelare: Ryan Gosling, Harrison Ford, Ana de Armas, Jared Leto, Sylvia Hoeks, Robin Wright

Blade Runner från 1982 har en stadig plats i filmhistorieböckerna. Personligen har jag aldrig varit superförtjust i den. Mestadels för att den ungefär känns som andra delen i en trilogi. Uppföljaren som tagit 35 år på sig adderar mer tyngd till sagan.

30 år efter händelserna i föregångaren har de artificiellt intelligenta människorna kallade ”replikanter” blivit slavar, mer eller mindre. K (Ryan Gosling) är just en sådan som jobbar åt LAPD med att jaga rebelliska replikanter. Under ett av sina uppdrag finner han en låda som visar sig innehålla resterna av en kvinnlig replikant som dött under ett kejsarsnitt. Detta motbevisar tron om att replikanter inte kan föröka sig sexuellt. K beordras att hitta och förgöra barnet som graviditeten resulterade i, men detta uppdrag kommer att förändra K och hans liv för all framtid.

Till mångas förvåning blev Blade Runner 2049 en flopp på biograferna. Somliga inklusive producenten Ridley Scott har kritiserat speltiden för detta och påstår att den är för lång. Han anser att den bör ha varit en halvtimme kortare. Jag tycker det klingar falskt. Se till exempel på Warcraft som floppade mycket tack vare en kort speltid som gav en för ytlig slutprodukt. 2049 hade fått betydligt mindre beröm av kritiker om en halvtimme hade klippts bort. Glöm inte heller att sagan om Frodo och hans äventyr bestod av filmer på nästan 3 timmar vardera, eller att James Camerons Avatar också har lång speltid. Inga floppar där minsann. Jag skulle hellre skylla på att filmen från 1982 inte tilltalar en jättebred massa idag. Men jag kan ha fel.

Ännu en gång har Denis Villeneuve bevisat att han är en regissör att lita på. 2049 är nämligen en audiovisuell bragd av höga mått. Det finns en sorts förförisk skönhet i dess dystopiska skildring av artificiell intelligens och grådaskiga storstadsmiljöer. Denna skönhet gör sig mer bemärkt här än i föregångaren. Soundtracket av Hans Zimmer och Benjamin Wallfisch ger stämningen ett rejält lyft. Samma kan naturligtvis sägas om Roger Deakins foto som gav honom hans 14:e Oscarsnominering. Blir det äntligen en vinst för honom?

Ur rent tekniskt perspektiv är 2049 årets bästa film tillsammans med Dunkirk. Man ser dem inte så mycket för deras berättelsers skull, utan snarare för vad ljud, bild och allmän atmosfär kommer med. Spektakulära upplevelser som inte bör missas.

https://blockbuster.se/filmer/blade-runner-2049