The Amazing Spider-Man

Titel: The Amazing Spider-Man
År: 2012
Längd: 136 min
Genre: Action | Fantasy | Äventyr
Regissör: Marc Webb
Skådespelare: Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans, Denis Leary, Martin Sheen, Sally Field

Spider-Man tillhör inte mina favorithjältar. Det gjorde han däremot när jag var barn, men nu ser jag honom som alldeles för mesig och färgglad. Jag föredrar Batman långt framför honom. Sam Raimis trilogi var bra överlag trots den bristfälliga tredje delen. Marc Webbs första del i nyinspelningen duger gott.

Peter Parker (Andrew Garfield) är en tonårskille som gillar vetenskap och att fotografera. Hans föräldrar dog när han var yngre och nu bor han med sin faster May och farbror Ben (Sally Field och Martin Sheen). I en gammal portfölj som hans far lämnande efter sig upptäcker Peter spår som leder honom till forskaren Curt Connors (Rhys Ifans). På Connors arbetsplats blir Peter biten av en mystisk spindel som ger honom superkrafter, och kort därefter förvandlas Connor till en skräckinjagande människoödla efter ett experiment. Sedan är det upp till kamp mellan dessa två.

Det finns definitivt ett underhållningsvärde i The Amazing Spider-Man, men det blir allt svårare att uppskatta superhjältefilmer numera med tanke på hur många som produceras. Ofta blir de klyschiga och denna utgör inget undantag. Man kan storyn utantill i princip.

Rollsättningen har gjorts bra. Ur den aspekten slår filmen Raimis trilogi. Emma Stone som vanligtvis är rödhårig fick färga sitt hår blont, förmodligen för att man inte skulle förväxla henne med Mary-Jane. Gwen är namnet på hennes karaktär. Lustigt blir det förresten när Irrfan Khan som är känd från Life of Pi där han talar om tigern Richard Parker, refererar till Peters pappa som bär samma namn.

Den starka sentimentaliteten förtjänar kritik tycker jag, och speltiden är några minuter för lång. The Amazing Spider-Man bjuder summerat på en hyfsad underhållningsstund men förblir ett tämligen mediokert verk ändå.