V for Vendetta

Titel: V for Vendetta
År: 2005
Längd: 132 min
Genre: Action | Sci-Fi | Thriller
Regissör: James McTeigue
Skådespelare: Natalie Portman, Hugo Weaving, John Hurt, Stephen Fry, Stephen Rea

DC Comics övertrumfar Marvel och andra serieförlag alla dagar i veckan när det gäller filmatiseringar av superhjälteverk. Det finns mer djup hos DC tycker jag, inte minst tack vare Alan Moore. Han brukar dock vara missnöjd med adaptionerna av hans verk, V for Vendetta är inget undantag.

I framtiden styrs Storbritannien av ett totalitärt och fascistiskt parti som vill att deras medborgare lyder minsta vink. De som inte lyder eller inte passar in i partiets konservativa världsbild kommer snarast att avrättas. Evey (Natalie Portman) är en kvinna som råkar bryta en regel och ska straffas, men hon blir räddad av en maskerad man som kallar sig V (Hugo Weaving). Hon får lära att denne man med våldsbruk vill störta den tyranniska regimen, och han tycks vara kapabel till att lyckas.

Jag kan inte uttala mig angående själva adaptionen och om den är bra i detta fall eftersom jag inte läst serieromanen ännu. Men jag gillar filmen skarpt och har svårt att föreställa ett sätt den skulle vara anmärkningsvärt sämre än sitt original på. Snygga actionscener kombineras med ett engagerande djup och en hel del politik, det är bra mycket tyngre än sådant som Spider-Man och mer ordinära superhjältefilmer medför.

Hugo Weaving visade sig vara ett utmärkt val för rollen som V. Han får arbeta mycket med sin röst eftersom hans ansikte är dolt, och han gör det på bästa tänkbara vis. Natalie Portman steg ytterligare i min rangordning efter hennes prestation här, den är en av hennes allra bästa. Man ska kanske ge henne beröm för att hon vågade hyvla bort allt hår på skallen också.

V är en intressant karaktär som jag gärna vill veta mer om. Fast mystiken bidrar ju mycket till att man finner honom tilltalande. Filmen ska ha ett högt betyg, serieromanen läser jag även snart.