En av de hittills mest hyllade TV-serierna som haft premiär på streamingtjänsten Netflix är Stranger Things. Med en genreblandning av skräck, fantasy, drama och science fiction med mera skildrar den 1980-talets populärkultur, och påminner till stilen om filmer som E.T., Poltergeist och Close Encounters of the Third Kind. Familjevänlighet har den till viss del, men unga barn bör kanske avstå ifrån att titta.
Joyce Byers (Winona Ryder) är en ensamstående mamma till två barn. När yngsta sonen Will (Noah Schnapp) försvinner spårlöst och övernaturliga händelser tar form i familjens hus förstår de så småningom att hiskeliga krafter måste bekämpas för att rädda Will, vars liv hänger på en skör tråd. Samtidigt har en ung flicka som besitter telekinetiska förmågor rymt ifrån en plats där hon hållits fången hela livet. Familjen kommer att behöva hennes hjälp.
Många av de TV-serier jag följer förknippas med huvudkaraktär och andra som dör och inte klarar sig; Game of Thrones, The Walking Dead och Westworld framförallt. Stranger Things tar inte riktigt samma väger och det känns lite skönt för omväxlings skull. Alla kommer förstås inte helskinnande därifrån heller, men det blir måhända svårare att ta kål på barn som serien kretsar mycket kring.
Barnskådespelarna gör förövrigt lysande jobb, och man har på så sätt lyckats få in Spielberg-nischen som delvis kan bestå av bra barnskådespeleri. Winona Ryder gör även sin bästa rollprestation på ett antal år och var välförtjänt av sin nominering för en Golden Globe.
Stranger Things är överlag en riktigt bra och spännande serie som jag rekommenderar starkt. Lockas man av skräck, science fiction och mystik kommer man säkert att uppskatta serien. Det ska tilläggas att den dessutom är relativt humorberikad och träffar oftast bra med sin komik. Jag ser fram emot säsong 2.
Voldo's Filmblogg 