A Beautiful Mind

Titel: A Beautiful Mind
År: 2001
Längd: 135 min
Genre: Drama
Regissör: Ron Howard
Skådespelare: Russell Crowe, Jennifer Connelly, Ed Harris, Christopher Plummer, Paul Bettany, Adam Goldberg

Ron Howard är en av Hollywoods mest ojämna regissörer, åtminstone sedan 90-talet. År 2000 kom han ut med sin underhaltiga How the Grinch Stole Christmas. Året därpå regisserade han A Beautiful Mind som vann 4 Oscars inklusive bästa regissör. Jag tycker personligen inte det var helt välförtjänt eftersom The Fellowship of the Ring och Peter Jackson samtidigt var nominerade.

Excentriske geniet John Nash (Russel Crowe) börjar studera vid Princeton University 1947. Folk gör sig lustiga över hans sätt att arbeta och resonera. Någon som snarare finner det mer tilldragande är Alicia (Jennifer Connelly). De gifter sig så småningom, men John får svårt att hålla samman sitt äktenskap på grund av de topphemliga uppdragen han utför på beställning av regeringen. John kan ha skaffat sig mäktiga fiender, vilket gör honom paranoid. Han klarar kanske inte att skilja på verklighet och fantasi.

Detta är en film som helst bör ses utan att man vet mycket om handlingen. Det blir sannerligen mer spännande så. Hollywood har satt sin tydliga stämpel på denna filmatisering av en biografibok med samma namn. Huvudpersonen framställs i bättre dager än vad verkligheten vittnar om. Han fick en son med en tidigare flickvän som han lämnade. Det sades att han lämnade henne för att han ansåg hennes sociala status vara för låg. Johns sinne var alltså inte så vackert i verkligheten, åtminstone inte då. Viktigast är dock att göra filmen bra, och inte nödvändigtvis sanningsenlig.

A Beautiful Mind utmärker sig främst som ett otroligt välspelat drama. Rollprestationerna av Russell Crowe och Jennifer Connelly är stora bidragsfaktorer till att de båda finns bland mina favoritskådespelare. Crowe hade rejäl medgång där ett tag när han Oscarsnominerades 3 år i följd och vann andra året. Jennifer Connelly började sina bästa år då med Requiem for a Dream, och de fortsatte sedermera med House of Sand and Fog för att sedan sluta 2006 med Blood Diamond och Little Children. Förhoppningsvis kan hon hålla Oscarsklass ännu någon gång i framtiden.

I regissörens tvåfaldiga Oscarsvinnare Apollo 13 från 1995 blir sentimentaliteten för hög. Här är den nära att också tippa över, men den lyckas ändå hålla sig inom godkända ramar för min del. A Beautiful Mind berör mig faktiskt ändå med bravur. Den blir nämligen extra bra om man har överseende med Hollywood-stuket och låtsas att allt är särdeles verklighetstroget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s