Inside Out

Titel: Inside Out
År: 2015
Längd: 95 min
Genre: Äventyr | Animation | Komedi| Fantasy | Drama
Regissör: Pete Docter
Skådespelare: Amy Poehler, Phyllis Smith, Richard Kind, Kaitlyn Dias, Bill Hader

Pete Docters tredje film som regissör heter Inside Out och den innebär även tredje gången Docter gör storsuccé i registolen. Filmen fick 8 minuters stående ovationer på Cannes Filmfestival och kommer nästan bensäkert vinna en Oscar för bästa animerade film.

11-åriga tjejen Riley har precis flyttat ifrån sitt älskade hem i Minnesota till ett sunkigare hus i San Francisco. Hennes föräldrar försöker hålla henne munter, men Riley trivs inte alls i nya huset eller i nya skolan. Hon behöver känslor som guidar henne genom vardagen och nattsömnen. I denna värld har känslorna egna liv, och när ett par av hennes känslor försvinner finns endast tre kvar. De två förlorade känslorna måste försöka hitta hem igen innan det är försent.

Konceptet med figurer i människors huvuden verkade mest bara dumt tyckte jag till en början, men jag ändrade ganska snabbt uppfattning. Känslofigurerna är ofta roliga och charmiga, samspelet dem emellan har man fått till helt lysande. Filmen handlar huvudsakligen om sorg och glädje, både på det ett och ett annat sätt.

Många av skådeplatserna påminner om Underlandet som en viss Alice trillar ner i. Det finns en färggrann och fantasirik värld innanför Rileys huvud som jag bara vill se mer av. Inside Out är en medryckande bergochdalbana av känslor som inte bör lämna någon tittare oberörd. Pixar har gjort mer humoristiska filmer, men jag undrar om de gjort någon mer emotionell och sorglig. Jag tror faktiskt att denna tar priset som deras största i de kategorierna, och självfallet som en av deras allmänt allra bästa filmer.

Inside Out blir i stort sett bättre för varje scen med en sista starkare halva som klår den första. Filmen är tillsammans med Mad Max: Fury Road den bästa från filmåret 2015, de gör sig båda förtjänta av näst högsta betyg enligt mig.

The Martian

Titel: The Martian
År: 2015
Längd: 144 min
Genre: Äventyr | Drama | Sci-Fi
Regissör: Ridley Scott
Skådespelare: Matt Damon, Jessica Chastain, Kristen Wiig, Jeff Daniels, Sean Bean, Chiwetel Eijofor

Två floppar i rad stod Ridley Scott för innan han släppte The Martian som tjusat båda publik och kritiker. Personligen måste jag gå emot hyllningsströmmen då jag inte fann mycket med filmen som fångade mitt intresse.

Astronauten Mark Watney (Matt Damon) befaras död av sina besättningskamrater som lämnar honom på Mars medan de åker tillbaka till jorden. Men de visar sig ha begått ett grovt misstag eftersom Watney lever. Nu måste han försöka klara sig ensam på Mars i väntan på att någon ska upptäcka honom, och sedan förhoppningsvis skicka en räddningsfarkost. Distansen mellan Jorden och Mars är lång, likaså blir förstås hans väntan på räddning. Watney kämpar mot klockan och mot planetens avvisande klimat.

Matt Damon duschar, äter, pratar lite för sig själv och planterar mat. På jorden diskuterar Nasa sinsemellan om hur de ska få hem honom. Så kan intrigen sammanfattas, den är långtråkig och blir inte någorlunda spännande förrän mot slutet. Jag önskade nästan efter att något sorts rymdmonster skulle dyka upp och få fart på filmen, Prometheus-style.

Senaste gången jag gav en femma till en film som blivit såpass berömd minns jag inte. Tyvärr lyckas jag inte se filmens påstådda storhet, fast den är naturligtvis snygg rent estetiskt och har några rafflande slutscener. Matt Damon och Jessica Chastain medverkade båda i den kraftigt mycket bättre rymdfilmen Interstellar, den skulle jag minst sagt rekommendera framför The Martian. Årets största besvikelse.

The Revenant

Titel: The Revenant
År: 2015
Längd: 156 min
Genre: Thriller | Äventyr | Drama | Western
Regissör: Alejandro González Iñárritu
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Tom Hardy, Domhnall Gleeson, Will Poulter

Leonardo DiCaprio medverkar inte i särskilt många filmer, men när han gör det är filmen ofta såväl som DiCaprios insats riktigt bra. Det inkluderar givetvis blodiga äventyrsthrillern The Revenant, regisserad av Oscarsvinnande regissören från 2015 års gala.

Utforskaren Hugh Glass (DiCaprio) färdas runt i Amerika med ett sällskap av flera män, inklusive hans son. Efter att Glass attackerats av en björn kan han inte längre gå och han har svårt att andas. Sonen och ett par andra män stannar med honom medan övriga färdas vidare. Den ena mannen dödar hans son och lämnar sedan Glass att dö ute i vildmarken. Men Glass lyckas återhämta sig och kan snart gå igen, och med hämnd i tankarna jagar han efter sin sons mördare.

Hämndhistorian som The Revenant kretsar kring känns inte alls nyskapad och har inte några direkta överraskningar. Filmens starka sidor utgörs framförallt av skådespeleriet, scenografin och fotot. DiCaprio och Tom Hardy gör båda utmärkta rollprestationer, det kan möjligt äntligen vara DiCaprios tur att få ta emot en Oscar.

På tal om Oscars och foto är det inte heller omöjligt att fotografen Emmanuel Lubezki vinner en Oscar för tredje året i rad. Filmproduktionen tog 9 månader bland annat på grund av de ogästvänliga väderförhållandena, men även för att Lubezki endast vill ha naturligt ljus för maximal realism.

Mitt slutbetyg blir en svag åtta till The Revenant. Den är minsann inget mästerverk som man tappar hakan av, däremot är den snygg, spännande och innehåller fantastiskt skådespeleri. Bättre än Birdman tycker jag, men regissörens bästa är fortfarande Babel.

Star Wars: The Force Awakens

Titel: Star Wars: Episode VII – The Force Awakens
År: 2015
Längd: 135 min
Genre: Action | Äventyr | Fantasy | Sci-Fi
Regissör: J.J. Abrams
Skådespelare: Daisy Ridley, John Boyega, Harrison Ford, Carrie Fisher, Oscar Isaac, Andy Serkis, Adam Driver

Storflopp eller storsuccé har frågan varit, det skulle antagligen bli det ena eller andra. The Phantom Menace var en plåga som förde med sig en av filmhistoriens mest irriterande karaktärer, så vi vet hur det kan gå. The Force Awakens har dock hyllats kraftigt av både kritiker och publik.

Runt 30 år efter att de senaste hoten mot galaxen besegrats stiger ett nytt hot upp i form av The First Order. Motståndsrörelsen måste återigen ta upp kampen för frihet när The First Order söker att förinta allt och alla i deras väg. Den unga kvinnan Rey (Daisy Ridley) hittar en droid som bär på någonting ytterst betydelsefullt för motståndsrörelsen. Hon får hjälp av ex-stormtroopern Finn (John Boyega) och snart även av den berömde Han Solo (Harrison Ford).

The Force Awakens har som många av oss hoppats på återupplivat sagan med rätt ingredienser; träffsäker humor, cool action och skön stämning. Nya ansikten ges utrymme jämte några gamla bekanta. En karismatisk tjej intar huvudrollen och vi får återse hjältarna från originaltrilogin, främst Han Solo har en stor roll. Jag hade hoppats på att få se mer av Mark Hamill som Luke, men det blir antagligen till uppföljaren.

Trots filmens höga kvalitet finns utrymme för kritik, kanske framförallt mot storyn. Det känns en aning för upprepad. En av filmens karaktärer säger något i stil med ”first it was The Sith, then The Empire, now The First Order”. Stora familjekonflikter har också uppdagats, samma visa tredje gången gillt kan man tycka. Men mycket är ändå såpass underhållande och fräscht att det lätt förlåts.

The Force Awakens klår nätt och jämnt Revenge of the Sith, och står sig alltså som seriens hittills fjärde bästa film på min lista, efter originaltrilogin. Slutscenen gav mig genast ett sug på mer, så jag kommer att längta starkt efter fortsättningen. J.J. Abrams och kompani har gjort ett fantastiskt jobb.