
Titel: Brotherhood of War (Taegukgi hwinalrimyeo)
År: 2004
Längd: 140 min
Genre: Krig | Drama
Regissör: Je-gyu Kang
Skådespelare: Dong-Kun Jang, Bin Won, Eun-ju Lee, Hyeong-jin Kong, Yeaong-ran Lee
Jag tror bestämt att detta var första gången jag såg en film som behandlade Koreakriget. Åtminstone i sådan stor skala, jag har fått en liten glimt i Tim Burtons Big Fish tidigare, annars har det varit ganska tomt. Till min glädje visade sig denna film vara kolossalt bra. Intensiva stridsscener blandas med starka emotionella ögonblick och en uppvisning i hur krig och död kan påverka människors psyke.

Jin-tae är familjens storebror som hoppas att den yngre brodern Jin-seok ska få komma in på universitet och således slippa leva ett mindre hårt liv än vad den annars ganska fattiga familjen gör. En dag får dem nyheter om att Sydkorea har råkat i krig med Nordkorea och alla unga män blir tvungna att ge sig ut i kriget. Jin-tae försöker desperat att få sin bror att slippa gå med, men det är förgäves. De båda bröderna befinner sig snart på slagfältet där liv tas varenda sekund. Brödernas mål blir att försöka överleva och ta sig hem helskinnade till sin familj.

Man skulle kunna dra en del paralleller till Saving Private Ryan. I filmernas början och slut har vi gamla män med hemska minnen från krig. Vi har en kamerastil som blivit synonym med krigsaction och en känsla av realism som får oss att häpna. Filmen innehåller mitt i sitt kalla, blodiga krig en slags familjevärme och ett fängslande band mellan de båda bröderna. Det är på gränsen till att bli lite för sentimentalt vissa stunder, men det vägs upp av brutaliteten som omger filmen.

Brotherhood of War innehåller även hård kritik mot Sydkoreas dåvarande makthavare. Filmen är ärlig, den framställer både gott och ont hos sitt eget land och pekar inte ut Nordkoreanerna som monster. Så jag kan väl bara säga att filmen är fruktansvärt bra och att den inte bör missas. Nästan som en arketyp för hur en bra krigsfilm ska se ut.











