Guds stad

Titel: Guds stad (Cidade de Deus)
År: 2002
Längd: 130 min
Genre: Drama
Regissör: Fernando Meirelles
Skådespelare: Alexandre Rodrigues, Leandro Firmino, Phellipe Haagensen, Alice Braga

En hyllad brasiliansk roman som till stor del är baserad på verkliga händelser ligger till grund för den mer kända filmatiseringen som tog filmvärlden med storm 2002. Jag fastnade starkt för Guds stad vid första titten för ett antal år sedan. Omedelbar favorit.

Cidade de Deus är ett av Rio de Janeiros farligaste områden och har varit det under en lång tid. Intrigen följer ett flertal invånares och deras öden med Buscapé (Alexandre Rodrigues) i centrum. Han är en fattig ung man som vill bli fotograf. Han har ingen lust att ge sig in på den kriminella bana många av hans kamrater väljer. De har inga lätta liv på en plats där mord, rån och våldsamma gäng tillhör vardagen. Fotograferandet kommer att bli Buscapés biljett till en bättre framtid.

Sällan får man uppleva film av den kaliber som Guds stad består av. Den råa realismen är kraftigt utmärkande och inger nästan en känsla av att man ser en dokumentär. Många av skådespelarna växte upp i liknande slumkvarter, varav somliga till och med var bosatta i självaste Cidade de Deus. Dessa guidade filmmakarna och beskrev då detaljerat hur diverse brottshandlingar genomfördes där i verkligheten.

Inför Oscarsgalan 2004 fick Guds stad fyra nomineringar. Ingen av dessa för bästa utländska film. Jag har ingen aning om varför och måste passa på att ställa mig frågande. En särskild anledning måste ju finnas eftersom filmen skulle ha varit en obestridlig vinnare. Någon får gärna kommentera min recension och undervisa mig i ämnet. Förövrigt var 4 nomineringar allmänt snålt om man ser till hur otroligt bra filmen är.

De chockerande och levande skildringarna av våldsdåd gör detta mästerverk positivt plågsamt att se på. Man kan bestämt inte vända sin blick åt annat håll när den fastnar så. Spänningen är intensiv hela tiden med sina oberäkneliga karaktärer som plötsligt kan få för sig att skjuta en kamrat i huvudet. Det blir att sitta som på nålar nästan från första till sista rutan.

Emellan alla dessa grymheter framför kameran finns också rum för en sorts behaglig skönhet. Hänförande vackra strandbilder av Buscapé och hans vänner som har roligt visar att deras liv var långt ifrån genomruttna. Denna skönhet kunde ha varit betydligt rymligare ifall Brasilien inte haft några eländiga samhällen. Men verkligheten är annorlunda och det smyger man inte med i mästerverket Guds stad.