Jag ångrar att jag såg…

Jag och ett flertal andra filmbloggare har skrivit ett varsitt inlägg om samma ämne, alltså om en film vi ångrar att vi sett. Den enda jag kan komma på som passar ramen är Son of the Mask.

Dålig film kan vara nyttigt att se ibland, för att exempelvis få bredare perspektiv och för att kunna uppskatta bra film ännu bättre. Det har hänt att jag tagit en titt på förmodade dåliga filmer enkom för att de är dåliga, efter att jag sett många väldigt bra filmer i följd och velat ha en sämre som omväxling. Därför känner jag sällen ånger över filmtittar.

Ett undantag finns möjligen i form av Son of the Mask, en slags uppföljare till The Mask från 1994. Jag och min bror skulle ta med våra småkusiner på bio, runt 7 och 10 år gamla. En av få familjevänliga filmer som visades var Son of the Mask, vi visste inget om den och chansade vilt när vi köpte biljetterna. Det visade sig att den bestod av en dataanimerad bebis och dennes far som ställde till virrvarr som kan liknas vid ”Tom och Jerry”-eskapader.

Jag har märkt att jag numera inte tål dataanimerade bebisar som kan förekomma i reklamfilmer och dylikt. Folk tycker att de är söta medan jag själv bara vill skjuta sönder dem med ett maskingevär. Det kan ha att göra med traumat som Son of the Mask gav mig. Synd att vi inte såg en annan film istället.

Flera som har skrivit om filmtitten de ångrar:
Filmitch
Addepladde
Rörliga bilder
Fiffis filmtajm
Flmr
Jojjenito
Fripp
Except fear
Plox
Velvet café
Blue rose case

Säg till ifall jag glömt någon.

17 reaktioner på ”Jag ångrar att jag såg…

  1. Har aldrig den den minsta frestelse att se The son of Mask. Din text gör att mitt beslut känns helt rätt och bebisar är sällan bra på film -undantaget torde vara Arizona Jr.

  2. Dataanimerade bebisar. Hahaha, huuuuuu. Jag tänker hålla mina tassar låååångt borta från den här filmen. Tack för varningen (eftersom jag GILLAR The Mask!)

  3. Vådan med att ha med barn på bio :) Eftersom jag inte är överdrivet förtjust i jamie Kennedy har jag aldrig känt minsta ryckning mot att se den här. Känns skönt att få det bekräftat.

    • Mina kusiner satt tysta så det var lugnt, men andra småbarn som var där skrattade ofta högt till filmen, vilket bidrog till irritationen ytterligare.

  4. Tack för att du bekräftade min fördom mot denna rulle!
    Har alltid varit övertygad om att det här är ren skit!!

    (The Mask däremot var ju faktiskt rätt kul!)

  5. The Mask var sannerligen kul, dessutom utrustad med ett härligt 90-talsskimmer, men den här står jag med glädje över.

  6. Ja, de här oändligt många uppföljarna som inte håller måttet, den listan kan ju göras hur lång som helst i dessa tider. Personligen väljer jag bort de flesta, i annat fall inväntar jag någon form av hint åt vilket håll det bärkar. Vilket i sin tur gör att jag ser väldigt få av dem. Kanske bäst så. :)

  7. Son of the Mask var ändå en ganska skön filmtitel. Hade faktiskt inte en aning om att det gjorts en uppföljare. The Mask är ändå rätt rolig. Fast datoranimerade bebisar?! Nja, en hel film med sån kan aldrig vara bra.

    Om du inte sett Children of Men kan jag rekommendera den om du vill bota din aversion mot cgi-bebisar. Den förekommer bara lite grann men är bra gjord.

  8. Så den här släpptes på bio ändå? Har alltid fått för mig att filmen ansågs dålig till och med av filmbolaget att den släpptes diskret på video. Där ser man.

    Har inte sett filmen själv och hade aldrig hört talas om den förrän den började dyka upp på den ena ”sämsta film”-listan efter den andra. Originalfilmen The Mask har ett, som ett stort Jim Carrey-fan, en speciell plats hos mig. Så jag vill inte förstöra det genom att se en uppföljare som verkar ge datoranimerade bebisar dåligt rykte. Jag menar, vad har de egentligen gjort de små liven för att förtjäna det ;) Själv låter jag bebisen i Ally McBeal fortfarande vara min enda egentliga relation med datoranimerade bebisar på film/i serier.

Lämna en kommentar