Silent Hill

Titel: Silent Hill
År: 2006
Längd: 125 min
Genre: Skräck
Regissör: Christophe Gans
Skådespelare: Radha Mitchell, Sean Bean, Jodelle Ferland, Laurie Holden, Alice Krige

TV-spelsbaserade skräckfilmer som sågats av kritiker lockar vanligtvis inte till en titt. Jag kände för att se någonting annorlunda och då fick det bli Silent Hill. Av publiken har den åtminstone tagits emot halvbra. Det slutade med att jag blev positivt överraskad.

Christopher och Rose Da Silva (Sean Bean och Radha Mitchell) har en 9-årig dotter, Sharon (Jodelle Ferland), som de adopterat tillsammans. Sharon går ofta i sömnen och ropar något om Silent Hill. Föräldrarna vet att Silent Hill är namnet på en övergiven spökstad som ligger i delstaten som deras dotter ursprungligen kom ifrån. Hennes biologiska föräldrar är okända. Rose åker iväg till Silent Hill med Sharon för att se om hon där kan få svar angående dotterns beteende. Men när de har anlänt försvinner Sharon så att Rose måste ta upp en fasansfull jakt efter henne.

Handlingen och konceptet i sin helhet är väldigt givande, men dess potential utnyttjas inte till fullo. En fantastisk regissör hade säkert kunnat få till en riktigt kvalitetshög film. Fransmannen Christophe Gans är dock tillräckligt bra för att resultatet ska bli lyckat. Det är både snyggt, välspelat och lagom brutalt.

Silent Hill förlitar sig inte på så kallade jump-scares. Den har istället en större visuell, blodig och monstruös skräck som känns uppfriskande. Jag tilltalas dessutom av antihjälte-aspekten som gör att man liksom får hålla lite på ”de onda” i kampen mellan gott och ont. Mer sådant vill jag se på vita duken.

Att kritiker sågat Silent Hill känns lite underligt. Hos mig gick den minsann hem, och jag tycker att den rimligtvis kan kallas underskattad. En av mina favorit-skräckisar från 00-talet.