Titel: Django Unchained
År: 2012
Längd: 165 min
Genre: Action | Western | Drama
Regissör: Quentin Tarantino
Skådespelare: Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio, Kerry Washington, Samuel L. Jackson, Don Johnson
För oss som älskar både Tarantino och westerngenren är det lätt att ha höga förväntningar på Django Unchained, särskilt när namn som Foxx, DiCaprio och Waltz inkluderas. Inga besvikna miner blev det ifrån mig heller.
Storyn utspelar sig två år före det amerikanska inbördeskriget. Django (Jamie Foxx) är en slav som efter en sargad tid hos sina slavägare möter den tyska prisjägaren Dr. King Schultz (Christoph Waltz). Han behöver Djangos hjälp med att identifiera några efterlysta bröder som inte många känner igen. I utbyte erbjuder Schultz honom frihet och hjälp med att frita hans fru Broomhilda (Kerry Washington) som är slav och ägs av den stundtals obarmhärtige Calvin Candie (Leonardo DiCaprio).
Så tidigt som vid förtexterna utlovas en höjdarrulle när den klassiska Django-låten sätter igång till synen av ett ökenaktigt landskap. Både för öronen och synen är Django Unchained en mycket njutbar upplevelse. Den saknar de riktigt långa dialogerna som Inglourious Basterds innehåller, istället ges mer utrymme för äventyr och action.
Ett gäng superba skådespelare finns på rollistan, bäst av alla är Christoph Waltz. Återigen stjäl han och hans karaktär showen. Samuel L. Jackson lyfter jag också på hatten för, han spelar en sträng men halvvirrig gubbe som ingen hade kunnat spela bättre. Att Leo DiCaprio för första gången på många år inte är högst betald i en ensemble säger förresten en del om dragningskraften till att få göra film med Tarantino.
Django Unchained kommer jag att se flera gånger i framtiden, den saken är säker. Endast ett par detaljer som till exempel regissörens krystade cameo hindrar högsta betyg här. Ganska mästerlig.
Voldo's Filmblogg 
Jag gillade Django Unchained, men kände också att den kunde varit så mycket bättre.
Håller med om att Christoph Waltz är bäst, men precis som du är inne på är Samuel L. Jackson perfekt i sin roll. Det enda jag inte riktigt kan bestämma mig över är om han SKA vara gammal i en scen för att i en annan vara sig själv (bl.a. i biblioteksscenen när han sitter och väntar på DiCaprio). Denna lilla grej gör att han nog gick miste om en Oscarsnominering faktiskt. Hade han spelat den gamla griniga gubben hela tiden hade han fått den. Nu känner man istället att det ÄR Samuel L. Jackson och inte karaktären vid ett par tillfällen.
Det ligger kanske något i det du säger. Jag antar att hans karaktär utgav sig för att vara lite mer gaggig än vad han var. Och att Jackson blev ”sig själv” i ett par scener kanske hindrade hans chanser till större priser ja.
Mmm, precis. Det framgick aldrig riktigt om han bara ”spelade” gaggig när andra såg på och egentligen var den som styrde och sa åt Candie vad han skulle göra (som i biblioteksscenen) eller om Jackson glömde bort att spela karaktären i vissa scener. Tror mycket väl att det var meningen ;)